# ID: svediakorp-gov445944
# author: Olsson (ELDR ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 487
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, rådsordförande, kommissionsledamot!
Femton år efter att länderna i östra Europa kastade av sig den kommunistiska tvångströjan är det ett helt nytt liv och egentligen nya länder vi ser.
Det är en fantastisk prestation från dessa folk.
Som medlemmar i EU skall de precis som vi andra få fri rörlighet för att skapa ökad samhörighet och styrka i hela unionen.
På olika sätt under mitt arbete med utvidgningen har jag träffat många ambitiösa, arbetsamma människor.
Därför beklagar jag att vi i de nuvarande medlemsländerna verkar vara så rädda för att arbetskraften skulle komma hit.
Jag skäms över att man i mitt eget land talar om social turism.
Denna rörlighet skulle innebära en nödvändig injektion i våra lite stelnade arbetsmarknader.
Jordbruket är viktigare i dessa länder än i de nuvarande medlemsländerna.
Arealen är större, befolkningen i jordbruket är tre gånger så stor som i nuvarande EU och jordbruket har en större andel av bruttonationalinkomsten, dvs. jordbrukspolitiken är viktigare för dessa länder än vad den egentligen är för oss.
Vi behöver ha en politik för alla länder.
Vi behöver naturligtvis se till att de nya medlemsländerna har organisationer för stöd och kontroll, att de kan skärpa livsmedelsstandarden samt den veterinära och fytosanitära granskningen.
Mycket har hänt och om man jämför dagsläget med kommissionens rapport så kan vi glädja oss över att vi får meddelanden om att mycket av det som inte var gjort den 30 september 2003 nu är gjort.
Vi hoppas att resten blir klart före den 1 maj 2004.
När det gäller de två länderna som vi också behandlar, Bulgarien och Rumänien, är det viktigt att tala om att Bulgarien har gjort stora framsteg under senare år och att landet är värt allt beröm för detta.
Rumänien har haft ett svårare läge och har mer att hämta in, men vi har inte minst under denna förmiddag fått rapporter om att saker är på gång, och det måste vi naturligtvis bejaka och tycka är bra.
Rumänien är det mest typiska jordbrukslandet bland ansökarländerna med många små jordbruk.
40 procent av befolkningen är fortfarande aktiv i jordbruket och många jordbruk bygger på ren självhushållning.
Det är en enorm ekonomisk och social omställning som är nödvändig för att klara utvecklingen, men vi måste komma ihåg att vi har ett delat ansvar.
Ansökarländerna har sitt ansvar, men de nuvarande medlemsländerna har också ett ansvar.
Kommissionen måste medverka och inte bara ställa krav.
Den måste också stimulera och ställa medel till förfogande.
Sapard-medlen måste kunna användas på ett effektivare sätt.
Efter att ha försökt följa utvecklingen i Central- och Östeuropa i snart 40 år känner jag en ärlig glädje över att kunna hälsa dem välkomna både den 1 maj 2004 och under 2007.
