# ID: svediakorp-gov445937
# author: Gawronski (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 332
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Låt mig för en gångs skull låta bli att tala om de stora och små problem som Polen fortfarande måste lösa för att kunna återta sin rättmätiga plats i Europa.
För mig, som har genomlevt de hårda åren under kommunistdiktaturen – om än i den privilegierade rollen som utrikeskorrespondent – och som därefter kom tillbaka för att täcka Polen i egenskap av föredragande, är detta ett viktigt ögonblick, och jag skulle till och med vilja gå så långt som att kalla det ett känslosamt ögonblick.
Under de där åren skulle jag aldrig ha trott att det hade varit möjligt att återupprätta demokratin och en fri och verksam ekonomisk utveckling i Polen och de tidigare kommunistländerna på så kort tid.
Jag tror att det här kommer att bli den sista gången som jag talar om Polen i den här plenisalen och jag vill tacka alla dem som, både här och där, både i Bryssel och i Warszawa – jag ser att kommissionär Verheugen är här – har bidragit till att läka detta sår på vår kontinent.
Dessutom hoppas jag att Polen kommer att uppskatta hela storheten i den europeiska drömmen.
Emellertid vill jag också kort nämna ett annat land, nämligen Rumänien.
Guido Podestà kommer snart att tala om detta land mer i detalj.
Rumänien har fortfarande en lång väg kvar att gå, men gör allt det kan för att komma i fas med Europa och förbereda sig.
Vi kritiserade Rumänien för förseningar och landet reagerade genom att försöka ordna upp sina affärer.
Nu måste vi förstås granska, sporra och övervaka landet, men vi måste också uppmuntra det, och därför var den förebrående tonen i Baroness Nicholson of Winterbournes betänkande att gå för långt.
Vi stöder således de ändringsförslag som Guido Podestà har lagt fram och som just har denna inriktning, det vill säga utgör konstruktiv kritik.
