# ID: svediakorp-gov445870
# author: Brok (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 796
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionär!
Jag tror det i det här läget, bara ett par veckor före den 1 maj, det datum som bestämts för Europeiska unionens utvidgning, är rätt att säga att samtliga tio anslutningsländer har gjort massiva insatser under det gångna decenniet för att förbereda sig för den dagen.
De har ansträngt sig betydligt mer – med djupgående konsekvenser för deras respektive folk – än vi har gjort i Europeiska unionen när det gäller att förbereda utvidgningen, vilket den tidigare diskussionen har visat.
Jag hoppas att Cypernfrågan också kan lösas i tid så att vi kan välkomna Cypern i familjen den första maj.
Eftersom detta är det sista betänkandet av sitt slag måste jag samtidigt säga att länderrapporternas författare från utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik har visat prov på stort ansvar och engagemang när de utfört sin uppgift under de gångna åren.
I min egenskap av utskottets ordförande vill jag ta detta tillfälle att officiellt tacka dem.
Den första maj träder gemenskapsrätten, gemenskapens samlade lagstiftning och praxis, så som detta begrepp definieras i anslutningsfördraget, i kraft i de nya medlemsstaterna tillsammans med tillhörande övergångsbestämmelser.
Detta innebär att det inte längre får förekomma någon diskriminering åt någotdera hållet och att vi skall fortsätta att lägga stor vikt vid att gemenskapsrätten uppfylls.
Vi är övertygade om att kommissionen, i sin egenskap av fördragens väktare, kommer att hålla med oss.
Men när det gäller uppfyllandet finns det fortfarande brister.
Vi säger inte detta som kritik, utan som ett sätt att hjälpa till, öka medvetenheten och skapa utrymme för politisk handling för att eliminera dessa brister.
Vi måste inse att dessa länder har tvingats genomgå en fullständig omvandling av deras politiska, ekonomiska och sociala system och att de varit tvungna att övergå från kommunistisk centralstyrning till mer regionaliserade styrelseformer.
Det står klart att allt detta inte kan uppnås över en natt.
Samma typ av situation råder när det gäller det rättsliga systemet, men dessa brister får följder: om det administrativa maskineriet inte fungerar som det skall, kommer det inte att kunna utarbeta de regionala strategier som krävs för att få tillgång till EU: s strukturfonder.
Situationen är likartad när det gäller de regeringsministerier som har ansvar för jordbruk och flera andra verksamhetsområden.
Det ligger därför i anslutningsländernas intresse att öka insatserna inom dessa områden.
Det finns därför ett behov av att fortsätta de ansträngningar som kommissionen efterlyste i sin rapport i höst.
Vi måste också inse att icke-fungerande rättsystem medför rättsosäkerhet, till exempel på vissa områden inom den regionala verksamheten.
Rättsosäkerhet fungerar alltid som ett hinder för investeringar.
Det är av avgörande betydelse att skapa rättsäkerhet även på dessa områden.
Det handlar inte bara om att göra det möjligt för enskilda medborgare att utöva sina rättigheter.
Det påverkar dessutom den ekonomiska utveckling i vissa regioner.
Även denna punkt är viktig och båda dessa faktorer är relevanta i kampen mot korruptionen.
Som vi har hört i dag finns det korruption i mitt eget land, Tyskland, och det finns sannerligen korruption inom fotbollen också.
Men vi måste se till att denna kräftsvulst, som finns överallt i olika hög grad, inte får fäste i Europeiska unionen och äventyrar våra allmänna utvecklingsmål.
En annan fråga som behöver diskuteras är det faktum att frågan om minoriteternas rättigheter inte regleras på samma sätt överallt.
Romernas ställning i vissa länder behöver till exempel ses över, och här hoppas vi få se praktiska framsteg.
Samtidigt måste vi erkänna att de baltiska staterna har gjort enorma ansträngningar i detta historiska sammanhang när det gäller de egna minoriteterna och att situationen för dessa minoriteter inte är en anledning att inte underteckna eller ratificera gränsavtalen med dem.
Vi uppmanar därför Ryssland att göra snabba framsteg så att klarhet kan skapas även i denna fråga.
Vi vill vara säkra på att samarbets- och partnerskapsavtalen gäller i hela Europeiska unionen, principen ” inga omförhandlingar ” måste gälla samtliga.
Inte heller kan man kräva kompensering på grund av utvidgningen av Europeiska unionen, och vi måste bereda väg för tidigast möjliga tillämpning av Schengennormerna där, för att kunna garantera den interna säkerheten och därmed öppna de inre gränserna.
Detta scenario utgör utan tvekan ett av de tuffaste problem vi måste lösa.
Herr talman!
Låt mig avslutningsvis säga följande – och här hoppas jag att jag talar för hela kammaren: vi ser fram emot den första maj och anslutningen av våra nya partner.
