# ID: svediakorp-gov445842
# author: Berthu (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 313
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Nu inför Europeiska rådets vårmöte visar opinionsundersökningar att en majoritet av de tillfrågade faktiskt – som Enrique Barón Crespo sade – är för en EU-konstitution, men det måste tilläggas att de säger detta utan att ha någon som helst aning om hur en konstitution definieras rättsligt sätt eller vad den konstitution som utarbetats exakt innehåller.
Vi kan därför dra slutsatsen att alla dessa människor är för tanken att förtydliga förbindelserna mellan EU och dess medlemsstater, men mer än så kan vi verkligen inte tolka in.
Mot denna bakgrund och efter de uttalanden som rådet och kommissionen just gjorde liksom Valéry Giscard d ' Estaings ord till utskottet för konstitutionella frågor i går kan vi urskilja konturerna av en federalistisk strategi som jag tycker är stötande och som kan beskrivas på följande sätt: En principöverenskommelse tillkännages precis före EU-valet.
Det gör ett gott intryck på väljarna, som kommer att gå och rösta utan någon föregående ordentlig debatt om ett skriftligt utkast.
Slutligen, om konstitutionens förespråkare är tillräckligt nöjda med valresultatet, kommer man att tillkännage att detta val kan betraktas som likvärdigt med ett rådfrågande och att en folkomröstning därför inte behövs.
Paradoxalt nog kommer denna strategi i slutändan att snedvrida den demokratiska debatten samtidigt som det har hävdats att den gamla Monnet-metoden blivit omodern på grund av bristande insyn.
EU-valet kan inte ses som ett substitut för en folkomröstning.
Valet inrymmer alltför många olika frågor och valresultatet skulle vara alltför förvirrande för att något giltigt budskap skulle kunna utläsas av det.
Om statscheferna omedelbart före EU-valet verkligen skulle enas om ett utkast utifrån konventets version – som är en alltför stelbent modell för ett utvidgat EU och som jag inte välkomnar – då skulle den enda utvägen, åtminstone i Frankrike, vara en folkomröstning.
