# ID: svediakorp-gov445839
# author: Voggenhuber (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 665
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr rådsordförande!
Någonstans i Paris, hos konventets ordförande Valéry Giscard d ’ Estaing, hänger en stor skrivtavla som på konventets sista sammanträdesdag stod längst fram i kammaren.
Samtliga konventsledamöter skrev sitt namn där och visade därmed att de godkände konventets viktiga utkast till konstitutionellt fördrag.
I går bad jag ordförande Valéry Giscard d ’ Estaing att lämna ifrån sig denna tavla.
Jag föreslår att den skall hängas upp på framträdande plats vid stats- och regeringschefernas nästa toppmöte, eftersom många av dem helt tycks ha glömt att de skickade sina egna personliga företrädare att delta i arbetet med att utarbeta konstitutionen och att dessa företrädares underskrifter visar att de godtar resultatet av konventets överläggningar.
Det kanske också skulle få stats- och regeringscheferna att minnas vad konventet var och vad det har uppnått.
Just nu har vi två stora problem.
Det första är att konventet inte kan försvara sitt eget utkast och att de europeiska parlamenten, nu när konventet har avslutat sitt arbete, har förlorat sitt enda forum för att samordna sina insatser och tillsammans försvara den parlamentariska och demokratiska dimensionen i konstitutionens bestämmelser.
Vårt andra stora problem, herr rådsordförande, är att konventet var offentligt.
Regeringskonferensen innebär en återgång till de hemliga, diskreta och konspiratoriska sammankomsterna för våra imperiepotentater, som tar sig friheten att utarbeta EU: s konstitution på detta feodala sätt – en konstitution som till själva sin natur är en parlamentarisk fråga.
Det vore därför bra och lämpligt om regeringarna kunde visa parlamenten och författarna till utkastet till konstitution vederbörlig respekt genom att se till att deras överläggningar inte är helt och hållet styrda av ett enda motiv.
Konventet hade mål.
Dessa mål anknöt i all enkelhet till demokrati, effektivitet och EU: s roll i världen.
Vad är det som har förmått regeringarna att utarbeta de 320 förslag som här har kommit till vår kännedom?
Bara ett enda motiv: mer makt till de nationella regeringarna.
Det är deras enda mål.
Samtliga 320 förslag har en enda gemensam nämnare: inget socialt EU, ingen demokrati, inga grundläggande medborgerliga eller andra rättigheter, ingen parlamentarism, inga insatser för att bygga ett effektivt EU, bara mer makt åt dem själva.
Om detta rubbar den demokratiska balansen, om detta är en förolämpning mot republikanska principer eller om det berövar parlamenten deras inflytande har ingen som helst betydelse för dem.
Alla som är allvarligt oroade över denna utveckling kanske ser ännu ett motiv, nämligen nationalism.
Hela regeringskonferensen genomsyras av en nationalistisk anda som vi inte längre vill se i Europa, och denna blandning av mer makt till regeringarna och nationalism utgör det största hotet på vår kontinent.
Jag förundrar mig över det milda tålamod som de ärade ledamöterna i denna kammare visar.
Var fjärde vecka lägger vi fram en framställning i form av en resolution: ” Ers nådiga regeringskonferens, vi ber allra ödmjukast om att demokratin skall få lov att existera sida vid sida med regeringarnas makt, vi ber om grundläggande rättigheter, även medborgerliga rättigheter, vi bönfaller er att låta parlamentarismen existera sida vid sida med regeringarnas makt ”.
Men vi har inte ens framgång med våra böner, för de lyssnar inte på oss och ingenting förändras.
Fem månader!
Det tog 105 personer 16 månader att utarbeta en konstitution för EU, men det tog bara fem månader för 25 regeringar att riva den i småbitar.
Herr talman!
Tack för ert tålamod.
Kanske kan ni på något sätt bidra till att se till att denna skrivtavla, som en dag kommer att ha historisk betydelse, sätts upp på väggen längst fram i rådet.
Låt den stå där som en påminnelse om att det är Europas framtid som står på spel.
