# ID: svediakorp-gov445833
# author: R&e, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,389
# sentences: 60
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Det är ett stort nöje för mig att i dag tala här i parlamentet om förberedelserna inför Europeiska rådets vårmöte och uppföljningen av regeringskonferensen.
Som ni vet efter våra ingående diskussioner om Lissabonstrategin under den senaste sammanträdesperioden, är det irländska ordförandeskapet fast beslutet att huvudsakligt fokus vid Europeiska rådets vårmöte bör vara, som fastslogs i Lissabon och Göteborg, uppföljningen av Lissabonstrategin, med stor tonvikt på genomförande och behovet av att göra bestämda områden till mål för gemensamma åtgärder av unionens länder.
Även den framtida budgetplanen och aktuella frågor på den internationella dagordningen kommer att behandlas.
Ordförandeskapet har genomgående upprepat behovet av att Europeiska rådet vid vårmötet ger en kraftfull signal om Lissabonstrategins fortsatta betydelse när det gäller att skapa en ram för samtidiga framsteg i fråga om ekonomisk, social och miljömässig förnyelse i hela unionen.
När jag talade inför parlamentet i förra månaden, redogjorde jag i stora drag för de frågor på vilka vi avser att fokusera vid Europeiska rådets vårmöte den 25 – 26 mars.
Det gläder mig att medlemsstaterna delar vår övertygelse att dagordningen för Europeiska rådets möte bör förbli fokuserad samt att de har gett brett stöd för vårt angreppssätt att koncentrera oss på ett begränsat antal centrala frågor.
På liknande sätt har medlemsstaterna även samtyckt till att de dominerande prioriteringarna för rådet bör vara hållbar tillväxt och sysselsättning enligt vårt första utkast till den kommenterade dagordningen, som offentliggjordes den 17 februari.
Kommissionens meddelande om den framtida budgetplanen – ” Bygga en gemensam framtid ” – lades fram här den 10 februari av kommissionens ordförande Romano Prodi.
Ordförandeskapets strategi, som medlemsstaterna har ställt sig bakom, är att man vid Europeiska rådets vårmöte – även om ingen diskussion väntas – bör enas om slutsatser om det förfarande som skall följas vid ärendets behandling under de kommande månaderna.
Premiärministern kommer att lägga fram det irländska ordförandeskapets rapport om läget vid regeringskonferensen.
Tanken är att stats- och regeringscheferna skall diskutera saken under middagen den första kvällen.
Det är ordförandeskapets avsikt att bjuda in företrädare för observatörer vid regeringskonferensen, däribland Europaparlamentets talman, att närvara.
På grundval av vår rapport och efter diskussioner vid middagen kommer det sedan att vara upp till Europeiska rådet att besluta hur man bäst skall gå vidare och, framför allt, om tiden är mogen att sammankalla regeringskonferensen på nytt.
Jag hoppas att ni förstår att det inte är lämpligt att jag här och nu går in på detaljer om vad rapporten kommer att innehålla.
Vi har ännu inte helt avslutat vår analys av situationen.
Överläggningar och kontakter pågår.
Premiärministern är skyldig sina kolleger att för dem redogöra för läget på ett mycket direkt sätt.
Jag skulle dock vilja ge följande kommentarer.
I linje med vårt mandat från Bryssel i december har det irländska ordförandeskapet överlagt med en mängd deltagare i regeringskonferensen, däribland Europaparlamentet.
Premiärministern har talat med övriga medlemmar av Europeiska rådet.
Intensiva och ingående diskussioner har förts även på minister- och tjänstemannanivå.
Partnerna har samverkat med oss i god anda och på ett positivt och konstruktivt sätt.
Vi har därför en djupare förståelse för alla sidors hjärtefrågor.
Vi har också en bättre uppfattning om var det kan finnas utrymme för kompromisser och eventuella överenskommelser.
Vi har fört mycket nyttiga och ingående diskussioner med parlamentets företrädare Klaus Hänsch och Elmar Brok.
De har för oss klargjort parlamentets allmänna syn på regeringskonferensen och dess prioriteringar i förhandlingarna.
Vi har verkligen uppskattat deras konstruktiva och uppriktiga sätt gentemot oss.
Parlamentets starka stöd för våra ansträngningar röner stor uppskattning rent allmänt.
Framför allt har ni försökt hålla oss och våra partner fokuserade på den stora bilden, på det väldiga pris som ett antagande av konstitutionen skulle utgöra och på de mycket betydande och ansenliga risker för vår union som skulle bli följden av ett fortsatt dödläge.
I våra överläggningar har vi konstaterat att det finns en rad kvarstående institutionella och andra frågor av varierande komplexitet och känslighet, vilka har tagits upp med oss.
Det italienska ordförandeskapet angav de flesta av dessa i den handling som offentliggjordes inför Europeiska rådets möte i december – fastän även andra ligger på bordet.
Vi har gått igenom alla dessa frågor noga och rätt ingående.
Även om den offentliga debatten till stor del har handlat om sakernas institutionella sida, kan jag försäkra parlamentet att våra diskussioner med partnerna inte är begränsade till dessa aspekter av utkastet till konstitutionellt fördrag.
Även om ett betydande antal frågor kvarstår, har vi allmänt känslan av att det i de allra flesta fall kommer att vara förhållandevis lätt att nå samförstånd inom ramen för en process som leder till en helhetsuppgörelse.
Dessutom har vi kunnat konstatera att det finns många andra frågor, däribland några av ansenlig vikt, om vilka det i sak redan råder enighet – även om inget är överenskommet formellt förrän allt är överenskommet.
Naturligtvis har huvuddelen av konventets text inte ifrågasatts i något skede i regeringskonferensen, och jag är glad att kunna säga att det på det hela taget fortsätter att vara fallet.
Jag kan i dag inte säga om det blir möjligt för regeringskonferensen att slutföra sitt arbete under det irländska ordförandeskapet.
Jag kan dock säga detta: Om det vore upp till det irländska ordförandeskapet, skulle vi lösa saken.
Vi har klargjort för parlamentet, och vi har klargjort i många uttalanden att vi är måna och angelägna om att nå en lösning.
Men det är också mycket viktigt att föra till protokollet att 25 medlemsstater och 25 regeringar har ett ansvar i detta ärende; allt hänger inte på ordförandeskapet.
Beslutet att sammankalla ytterligare ett möte för regeringskonferensen inom den närmaste framtiden eller inte är i mångt och mycket en bedömningsfråga för Europeiska rådet.
Jag kan dock säga – vilket jag åtskilliga gånger har sagt – att om den politiska viljan finns, kommer det att vara lätt att finna en lösning på de kvarstående frågorna.
Nyckeln till snar enighet är politisk vilja att enas.
Det är nu över två år sedan Europeiska konventet påbörjade sitt arbete.
Frågorna har diskuterats intensivt och utförligt.
I nuläget anser jag inte att kvarstående meningsskiljaktigheter kommer att bli lättare att lösa med tiden.
Jag har sagt detta vid flera tillfällen under den senaste veckan eller två: de svårigheter som finns i dag kommer att bli ännu större i framtiden.
Frågorna kommer inte att vara lättare att lösa under årets andra halva.
Det finns en lång rad andra frågor som kommer att komplicera saker och ting.
Parlamentet kommer att förändras, kommissionen kommer att förändras, de politiska aktörerna kommer att bytas ut, och det skulle vara oklokt att tro att vi har tiden på vår sida.
Det finns viktiga frågor som skall behandlas under årets andra halva.
Jag är fullt övertygad om att de alla med fördel behandlas oberoende av varandra, och det är ett annat skäl till att vi bör söka nå snabbast möjliga lösning, för om frågorna vävs samman, kommer en lösning att bli ännu svårare.
Jag anser fortfarande att den nya konstitutionen absolut ligger i unionens och dess medborgares intresse.
Den innebär ett stort steg framåt när det gäller klarhet och tillgänglighet.
Den kommer att ge unionen en fast grund för dess framtida tillväxt och framtida utveckling.
Den kommer att ge unionen möjlighet att svara effektivare på medborgarnas problem och att spela en mer dynamisk roll i världen i stort.
Den är på många sätt ett pris som är väl värt att sträva efter.
Om det finns en vilja att kompromissa – det får inte råda någon tvekan om att det inte kommer att gå att enas utan vissa kompromisser från alla sidor – då tror jag att det bör gå att komma snabbt framåt.
Som vi har sagt tidigare: om det finns en verklig möjlighet till framsteg, kommer det irländska ordförandeskapet omedelbart att vidta åtgärder för att gripa den möjligheten.
