# ID: svediakorp-gov445829
# author: Fischler, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,664
# sentences: 73
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Jag har lyssnat uppmärksamt på inläggen i debatten, och jag vill tacka er för den mycket livliga, om än i vissa delar kritiska, diskussionen.
Låt mig mot bakgrund av debatten behandla de ingivna ändringsförslagen och till att börja med ändringsförslagen som rör flera sektorer och frikoppling.
Jag stöder i princip flexibiliteten som föreslås i ändringsförslagen 17 och 57, som skulle göra det möjligt för medlemsstaternas regeringar att fastställa vilken procentsats som helst över 60 procent för frikopplade betalningar när det gäller olivolja.
I ändringsförslagen 1, 5, 10, 11, 45, 81 och 83 krävs att produktionsstödet för bomullsodlare höjs till 80 procent, och i ändringsförslag 44 kopplas stödet till ett krav som rör bomullsskörden.
Tyvärr måste jag förkasta alla dessa ändringsförslag eftersom de inte överensstämmer med målsättningen att avsevärt minska kopplingen mellan produktionsvolym och stöd.
I ändringsförslagen 26, 63, 67, 68 och 85 om tobak krävs att 70 procent av stödet till tobaksproducenter skall fortsätta att vara kopplat till produktionen.
Detta skiljer sig avsevärt från tonläget i debatten mellan regeringscheferna vid toppmötet i Göteborg.
Därför måste jag hålla fast vid kommissionens ursprungliga förslag där det föreskrivs att allt tobaksstöd i systemet för individuellt stöd inbegrips.
I vissa ändringsförslag, närmare bestämt ändringsförslagen 7, 8, 24, 43, 74, 76, 77, 79 och 80, krävs det även att reformerna när det gäller olivolja, bomull och tobak skall kunna skjutas upp.
Kommissionen vill emellertid så snabbt som möjligt fortsätta med reformerna av dessa sektorer och kan därför inte godta dessa ändringsförslag.
Jag vill nu övergå till de enskilda sektorerna och börja med olivolja.
Ni har lämnat flera intressanta förslag som jag anser väl värda att undersöka, men jag har svårt att godkänna dem i deras nuvarande form.
Ett exempel är förslaget i ändringsförslag 58 om att medlemsstaterna skall få möjlighet att göra en regional fördelning av de nationella taken, vilket absolut kan övervägas.
Det måste emellertid säkerställas att denna möjlighet inte leder till omfattande undantag från de genomsnittliga utbetalningarna av stöd som görs till en region under referensperioden.
Jag anser också att förslagen i ändringsförslag 84 är intressanta.
I ändringsförslaget föreslås en utökning av referensperioden för individuella jordbruk för att kunna säkerställa beloppet för det individuella stödet och berättigande till stöd om olivodlingarna inte har ingått i produktionen för referensperioden.
Detta får emellertid inte leda till en ökning av det totala stödbelopp som varje medlemsstat utbetalar till olivodlare.
Jag kan godta förslaget om att taken för fullständigt frikopplade utbetalningar skall höjas till 0,5 hektar av olivodlingar, som uppmätts genom det geografiska informationssystemet.
För att öka flexibiliteten skall vi emellertid också öka antalet träd som måste bevaras på de odlingar som får ytterligare stöd.
Avslutningsvis är jag även beredd att överväga en justering av rådets bilaga IV i avsikt att garantera att olivodlingar sköts i enlighet med god praxis för jordbruk och miljö.
Jag är dessutom positiv till kvalitetsförbättringar och stöd till unga olivodlare, men jag är mycket tveksam till förslagen i ändringsförslagen 16, 21, 22, 52, 56, 60 och 61.
Enligt min åsikt regleras de frågor som tas upp i dessa ändringsförslag på lämpligt sätt på annan plats.
Slutligen kan jag godta ändringsförslag 20 och ändringsförslagen 17, 54, 55, 58 och 84 i Daulbetänkandet.
Tyvärr måste jag avvisa alla ytterligare ändringsförslag i betänkandet av Joseph Daul.
Jag vill nu lämna några kommentarer om Lavarrabetänkandet.
Något som ni, Vincenzo Lavarra, har tagit upp är att ni inte anser att det skall vara tillåtet att producera blandningar av olivolja och andra vegetabiliska oljor.
Jag måste emellertid påpeka att detta skulle leda till att mindre olivolja skulle säljas i Europa.
Enligt min åsikt är det viktigaste att dessa blandade oljor märks på rätt sätt så att konsumenterna inte vilseleds.
I anslutning till de förslag som lämnas i Lavarrabetänkandet vill jag betona att kommissionen har vissa instrument för att ingripa om marknadssituationen kräver detta, framför allt när det gäller importer.
Några av de ändringsförslag som föreslås i detta betänkande rör en automatisk aktivering av stödsystemet för privat lagring.
En sådan mekanism skulle emellertid strida mot den logiska grunden och syftet med systemet, som är att hjälpa oss att hantera kriser, och därför kan jag inte godkänna denna typ av ändringsförslag.
Jag instämmer emellertid med att vi bör främja kvaliteten på olivolja.
Å andra sidan ser jag ingen mening med att ändra de harmoniserade bestämmelser som nyligen antogs som en del av den överenskomna kvalitetsstrategin.
Vidare kan gemenskapsbidrag för kvalitetsprogram finansieras genom stödprogrammen för landsbygdsområdena.
När det gäller kontroller vill jag också påpeka att det inte är producentorganisationernas uppgift att övervaka utan att detta är något som skall hanteras av medlemsstaterna och deras offentliga myndigheter.
Och nu till bomull.
Jag instämmer i att det nuvarande stödsystemet för bomull är ett mycket specifikt system och att det delvis grundar sig på anslutningsakterna.
Av denna anledning kan jag godkänna ändringsförslag 6, men jag vill samtidigt påpeka att kommissionens förslag i tillräcklig utsträckning främjar bomullsproduktionen i de av gemenskapens regioner där bomullsodlingen är en viktig del av jordbruksstrukturen.
De flesta ändringsförslagen skulle ha medfört en ökning av bomullsproduktionen och därigenom av den övergripande budgeten med cirka 50 miljoner euro.
Detta skulle innebära en överträdelse av det beslut som fattades i Luxemburg i juni 2003, där det föreskrivs att reformer inte får medföra en ökning av den nuvarande budgeten.
Jag kan därför inte godta dessa ändringsförslag.
I ändringsförslagen 9, 37 och 70 argumenteras mot överföringen av medel till landsbygdsutvecklingen.
Denna överföring är emellertid nödvändig för att landsbygdsekonomierna i de bomullsproducerande regionerna skall kunna omstruktureras och nödvändiga justeringar utföras.
Därför kan jag inte heller godta dessa ändringsförslag.
När det gäller producentorganisationerna anser jag att ett uteslutande av rensningsindustrin med dess egna särskilda intressen definitivt inte är det bästa sättet att utveckla en kvalitetspolitik för bomull.
Trots att jag inte kan godta de aktuella ändringsförslagen är jag därför beredd att ge producentorganisationerna en tillräckligt aktiv roll när det gäller att forma bomullssektorns framtid.
Tyvärr måste jag avvisa alla återstående förslag som rör bomull i Daulbetänkandet.
Huvudtemat i ändringsförslagen för tobakssektorn är bevarandet av status quo, men kommissionen vill se djupgående förändringar.
Jag måste påminna parlamentet om att även utökningen av bidragssystemet för åren 2002 – 2004 möjliggjordes tack vare att kommissionen åtog sig att genomföra en reform av sektorn.
Om vi inte genomför en reform av tobakssektorn kommer det, som jag har påpekat, inte att finnas några fler bidrag över huvud taget efter 2004 – och detta i en situation där marknadspriset i genomsnitt endast täcker 20 procent av kostnaden för tobaksproduktion.
Precis som Friedrich-Wilhelm zu Baringdorf påpekade innehåller förslaget en lösning utan någon nettoeffekt på budgeten.
Skillnaden är inte att jordbrukare inte längre får stöd utan att de inte längre är tvingade att odla tobak.
Det är detta det handlar om.
Jag vill påminna er om att det vid toppmötet i Göteborg, i samband med diskussionerna om hållbar utveckling, sades att endast nyttiga produkter skall få stöd inom ramen för gemenskapens politik.
I ändringsförslag 66 föreslås ett kvotutlösningsprogram.
Jag kan inte godkänna detta ändringsförslag eftersom kommissionen är övertygad om att det inte finns något behov av ett sådant program.
Producenter som beslutar sig för att lämna jordbruket kan överföra de stöd som de beviljats i enlighet med artikel 46 i förordningen om direkta stödsystem.
Jag kan inte heller godta ändringsförslag 69 eftersom det innebär ett för tidigt avskaffande av bidraget till gemenskapens tobaksfond.
Med hjälp av dessa bidrag finansieras åtgärder som är utformade för att främja allmänhetens medvetande om tobakskonsumtionens skadliga effekter, och för konsekvensens skull bör de därför behållas så länge som produktionsstöd fortfarande är tillgängligt för tobaksodlare.
När det gäller finansieringen av omstruktureringsprocessen är det absolut nödvändigt att budgetanslagen överförs från underkategori 1a till 1b.
Genom denna överföring blir det möjligt för medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att underlätta saneringen av tobaksodlande regioner som en del av programmen för utveckling av landsbygdsområdena.
I ändringsförslagen 27 och 38 föreslås att en del av de belopp som frigörs genom modulering används för att finansiera specifika åtgärder som vidtas av medlemsstaterna på områden där tobaksproduktion utgör minst 20 procent av den säljbara bruttoproduktionen av industrigrödor.
Kommissionen är övertygad om att det inte finns något behov av specifika åtgärder av denna typ, eftersom de belopp som frigörs genom modulering kommer att vara tillgängliga för alla sektorer i form av ytterligare stöd för landsbygdsutvecklingsåtgärder.
Kommissionen kan godta ändringsförslag 62, men måste avvisa alla andra ändringsförslag som gäller tobak.
Låt mig slutligen övergå till humle.
Daulbetänkandet stämmer överens med de huvudsakliga principerna i förslaget som rör humle.
Enligt den första delen av ändringsförslag 42 samt ändringsförslagen 82 och 86 är jordbrukare som har humleproduktion i träda och som har mottagit stöd för röjning under referensperioden fortfarande berättigade till direktstöd.
Under samma period skulle dessa jordbrukare emellertid ha kunnat odla andra grödor än de som de har fått stöd för.
Vid beräkningen av referensbeloppet tas med andra ord ingen hänsyn till stödet för röjning.
Kommissionen kan därför inte godkänna dessa ändringsförslag.
Ändringsförslagen 35 och 36 och den andra delen av ändringsförslag 42 handlar om stödet till producentorganisationernas verksamhet.
Det kommer naturligtvis att vara möjligt att bilda producentorganisationer i framtiden, och kommissionen anser att det därför måste finnas lämpliga medel för att garantera att dessa organisationer har tillgång till medlen.
