# ID: svediakorp-gov445815
# author: Souchet (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 791
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, kommissionär Fischler!
Förslaget till reform av den gemensamma organisationen av marknaden för tobak som har lagts fram av Europeiska kommissionen grundar sig på ett felaktigt antagande.
Kommissionen har för avsikt att använda det totala avskaffandet av offentligt stöd till europeiska tobaksproducenter som en avgörande faktor i kampen mot rökning.
Kopplingen skulle kanske vara värd att undersöka om Europa helt dominerade marknaden och producerade 95 procent av all tobak i världen, men så är inte alls fallet: Europa producerar bara 5 procent av all tobak, och produktionen täcker mindre än 30 procent av dess behov.
Dessutom är det så att en politik som syftar till att minska överdriven tobakskonsumtion måste inrikta sig på beteende snarare än på produkten och på efterfrågan snarare än på tillgång, vilket FN: s fackorgan för livsmedels- och jordbruksfrågor (FAO) – som specialiserar sig på ämnet – har betonat.
Den måste avsiktligt informera och förbjuda.
Låt mig dock citera vår föredragande: om ” såväl rökning som produktion och försäljning av tobaksprodukter även fortsättningsvis skall vara tillåtna är det uppenbart att det enda kommissionen kommer att uppnå med sitt förslag är att tobaksbolagen vänder sig till leverantörer utanför EU ”.
Det innebär att kommissionens försök att få den europeiska produktionen att upphöra, vid en tidpunkt då den europeiska konsumentmarknaden fortfarande är mycket viktig och dessutom växer, är som att servera hela marknaden på ett fat till våra konkurrenter, till icke-europeiska tobaksproducenter.
Det är det som Brasilien, där produktionen fullkomligen exploderar, väntar på.
Likväl framhåller tobaksindustrin den avgörande betydelse som de olika typerna av tobak som odlas i Europa har för deras blandningar.
Europeiska producenter specialiserar sig främst på sorter som har en ganska neutral arom, men en mycket låg alkaloidhalt.
Jag tänker till exempel på Virginie de Vendée från den franska regionen Poitou-Charentes i Loire-Atlantique.
Det är tobak odlad i Europa som gör det möjligt för europeiska cigarettillverkare att följa de allt strängare hälsoföreskrifterna som vi tvingar på dem när det gäller nikotin- eller tjärhalten.
Om vi tar ifrån dem denna väl planerade inkomstkälla, var skall våra tillverkare vända sig för att fylla på sina lager?
Till Sydostasien?
Hur skulle det gynna folkhälsan?
Låt oss bemöda oss om att se till att upphörandet av produktionen inte leder till utflyttning och ombildning, i denna sektor som i många andra.
Tobakskoncernen Altadis är redan i färd med att lägga ned anläggningar i Frankrike och etablera sig i Marocko.
Vill kommissionen att denna utveckling skall bli gängse?
Kommissionen har inte vägt in de samhällsekonomiska följderna eller de konsekvenser som de föreslagna åtgärderna kommer att få för planeringen av markanvändningen.
Det handlar emellertid om en mycket lokaliserad produktion, ofta i känsliga områden där det inte alltid är möjligt att byta ut produktionen.
Det är en verksamhet som skapar många arbeten, både fasta och säsongsbetonade.
Nu kan reformen, såsom den är utformad, bara resultera i att tobaksodlingen inom samtliga produktionsområden helt överges, och därmed kommer den att leda till arbetslöshet.
Vi måste förkasta denna reform och dess konsekvenser av ren, skär och diskriminerande utrotning av produktionen, av gemenskapens tobaksproduktion, och vi måste förkasta dess ideologiska, moralistiska och förenklade motiv.
Motförslaget från vårt utskott för jordbruk och landsbygdens utveckling är onekligen bättre.
Det innehåller förvisso en del av tankegången om frikoppling som kommissionen vill uppnå, men det strävar efter att begränsa den maximala omfattningen och de negativa följderna.
En frikoppling med upp till 70 procent av det nuvarande stödet kommer inte att förhindra en produktionsminskning, men det kommer att begränsa omfattningen av den.
Jordbrukaren kan både fortsätta med produktionen – vilket kommissionens förslag inte möjliggjorde – och genomföra omstruktureringar utan att äventyra gårdens balans.
Man värnar om tobaksodlarnas framtid: förslaget från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling ligger nämligen inom budgetramen för hela den gemensamma jordbrukspolitiken som har fastställts fram till 2013.
Den vilseledande hänvisningen till den andra pelaren som kommissionen föreslog har samstämmigt och lyckligtvis förkastats.
Metoden som grundade sig på produktionsmängden och som ledde till att producenter behandlades olika och gjorde systemet alltför komplicerat har förståndigt nog övergetts.
Maximal frikoppling, en hög grad av subsidiaritet så att medlemsstaterna själva får tillämpa förordningen efter sin egen situation och beroende av producentgrupper är ett konkret alternativ, som utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling föreslår i syfte att behålla odlingen inom Europa så länge konsumentmarknaden finns här.
Det är ett steg i rätt riktning, och vi stöder det.
