# ID: svediakorp-gov445794
# author: Blokland (EDD ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 402
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, kommissionär Wallström, herr föredragande, mina damer och herrar!
Det har i åratal varit känt att det som kallas tungmetaller och PAH (polycykliska aromatiska kolväten) i varierande grad är skadliga för miljön och för folkhälsan.
Dessa ämnen hör inte hemma i luften.
Enligt min mening bidrar konsekvensbedömningarna inte med mycket i detta avseende.
Dessa bedömningar kostar mycket pengar och ger oss politiker lika mycket osäkerhet.
Jag har uppfattningen att vi bör göra alla ansträngningar som är möjliga för att så långt det går få bort dessa skadliga ämnen i vår luft.
Kommissionen har endast valt att övervaka föroreningar.
Jag anser att även detta är för begränsat, och jag protesterar fullständigt mot denna strategi.
Luftkvaliteten förbättras inte genom att endast kartlägga förorenandet.
Då de andra särdirektiven faktiskt innehåller bindande gränsvärden kan jag inte förstå varför detta inte skedde i detta fall.
Jag inser dock även att vi måste stå stadigt; kanske är det så att gränsvärdena från de föregående särdirektiven var för stränga.
Detta innebär dock inte att vi bör besluta om icke bindande målvärden nu.
I utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor stödde jag den inriktning som föredraganden, Hans Kronberger tagit.
Han förhandlar för närvarande med rådet om en överenskommelse vid första behandlingen.
Detta är enligt min mening en lovvärd strävan.
Eftersom resultatet av dessa förhandlingar ännu inte är kända är det omöjligt för mig att ta ställning i detta.
Jag vill dock säga till Hans Kronberger att vi naturligtvis inte bör fastställa några bindande gränsvärden som ligger under nivåerna för bakgrundskoncentrationer.
Jag förespråkar uttryckligen realistiska gränsvärden.
Det är till exempel känt att utsläppen i stor omfattning är orsakade av diffusa källor, till exempel av uppvärmning av hus och transporter, som det är ytterst svårt att handskas med.
Resultat kan dock uppnås inom vissa sektorer inom industrin; jag kommer att tänka på metallindustrin, liksom kraftverk, förbränningsanläggningar och materialåtervinningssektorn.
Vid avfallsförbränning frigörs en avsevärd mängd tungmetaller.
Den exakta mängden är inte känd eftersom kraven för att mäta utsläppen är mycket låga.
Bindande gränsvärden bör därför även införas till förmån för olika sektorer inom industrin, liksom kravet att mäta utsläppsnivåerna.
Jag hoppas att vi kan nå en överenskommelse med rådet i denna fråga.
