# ID: svediakorp-gov445789
# author: Wallström, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 627
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Luftförorening fortsätter att vara ett allvarligt problem i Europa.
I en muntlig fråga framlagd för det här sammanträdet, som jag besvarade före middagspausen, illustreras detta genom ett citat från Världshälsoorganisationens undersökning av antalet förtida dödsfall eller allvarliga sjukdomsfall som orsakas av luftförorening.
Även om vi har gjort betydande framsteg i att minska koncentrationerna av vissa föroreningar, som svaveldioxid och bly, fortsätter andra föroreningar att utgöra ett hot.
Det är därför som kommissionen fortsätter att föra en kraftfull politik mot luftföroreningar.
Vi har kommit i gång med ett stort program kallat ” Ren luft i Europa ” för att förbereda den temainriktade strategin för luftförorening som skall antas nästa år.
Programmet är särskilt inriktat på några av de mest utbredda problemen, såsom partiklar och marknära ozon.
Vi tittar också på andra typer av föroreningar, som också har viktiga konsekvenser för människors hälsa.
Bland dessa finns de föroreningar som är ämnet för det förslag till direktiv som diskuteras i dag, tungmetallerna arsenik, kadmium och nickel, polyaromatiska kolväten och kvicksilver.
De är faktiskt de sista i förteckningen över föroreningar i 1996 års ramdirektivet om luftkvalitet som kräver särskilda åtgärder.
Hittills har tre särdirektiv till det direktivet antagits som omfattar övriga föroreningar i förteckningen.
Det direktiv som diskuteras i dag utgör således det sista i en serie lagstiftning som antagits under ramdirektivet.
En viktig aspekt av det föreslagna direktivet gäller övervakning.
För närvarande har vi inte tillräcklig information om hur utbredda dessa föroreningar är, och vi behöver snabbt fler uppgifter.
För tungmetallerna har vi beslutat att inte föreslå några gräns- eller målvärden, eftersom de största problemen finns i omedelbar närhet av vissa industrianläggningar, där nivåer som lätt kan åstadkommas på annat håll inte skulle kunna uppnås utan att man vidtar oproportionerliga åtgärder, som till och med kan leda till att anläggningarna läggs ned.
Men detta innebär inte att ingenting kan eller kommer att göras för att minska föroreningsnivåerna.
Dessa anläggningar omfattas av direktivet om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar, och bästa tillgängliga tekniker måste därför tillämpas för att minska utsläppen till 2007.
Genom att se till att det finns tillräckligt bra övervakning av koncentrationerna nära dessa källor och göra resultaten tillgängliga för allmänheten kommer detta direktiv att bidra till att de som driver dessa anläggningar vidtar nödvändiga åtgärder för att hålla utsläppen så låga som möjligt.
För polyaromatiska kolväten är problemet inte begränsat till ett sådant litet antal källor, och därför har vi föreslagit ett målvärde som förpliktigar medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att uppnå den nivå som krävs så länge åtgärderna inte medför orimliga kostnader.
Jag är medveten om att det finns en önskan att gå längre än vad vi har gjort genom att fastställa bindande gränsvärden för vissa av dessa föroreningar, och jag har full förståelse för den önskan att skydda människors hälsa som detta avspeglar.
Samtidigt verkar det mycket osäkert att det skulle vara någon riktig fördel att fastställa bindande gränsvärden som enbart blir ouppnåeliga och som därför skulle behöva bli föremål för avvikelser eller undantag just på de platser där de största problemen uppkommer.
Från den synpunkten välkomnar jag beslutet att skjuta upp omröstningen om denna fråga så att alternativa möjligheter kan utforskas.
I vilket fall som helst kommer det föreslagna direktivet genom att säkerställa en hög övervakningsnivå i de värst drabbade områdena och fastställa ett målvärde för polyaromatiska kolväten där källorna är mer utspridda att ge ett viktigt bidrag till minskningen av den här typen av förorening, höja allmänhetens medvetenhet och göra Europas luft säkrare att andas.
