# ID: svediakorp-gov445752
# author: Fischler, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 378
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. Herr talman, mina damer och herrar!
Ni känner antagligen till de traditionella engelska termerna (’ rubinröd ’), (’ skörd ’ / ’ årgång ’), (’ bärnstensfärgad ’) och (’ blandning från olika vingårdar ’), som på gemenskapsnivå är skyddade beteckningar när de används om portugisiska kvalitetsstarkviner.
För att uttrycka det på ett annat sätt, kan dessa termer användas fritt när de används om andra kvalitetsviner.
För att få använda dessa beteckningar, som är traditionella i Portugal, måste dock ett tredjeland uppfylla vissa krav och följande villkor:
För det första måste beteckningen vara specifik; den måste med andra ord vara erkänd som en kvalitetsbeteckning.
För det andra måste beteckningen vara karakteristisk eller vara känd i en viss omfattning, dvs. den genomsnittlige konsumenten måste känna igen dess särskiljande funktion mellan två olika viner.
För det tredje måste beteckningen användas av hävd i området i det aktuella tredjelandet.
För det fjärde får inte tredjelandets lagar vilseleda den europeiske konsumenten, om vinet från tredjelandet skulle komma att säljas någonstans inom Europeiska gemenskapen.
Det femte villkoret är att tredjelandets officiella språk måste vara engelska, vilket är fallet med Sydafrika, Australien och Förenta staterna.
Om engelska inte är officiellt språk i landet i fråga måste det finnas lagstiftning om användningen av beteckningen, och engelska måste ha använts för denna traditionella beteckning under minst 25 år utan avbrott.
Eftersom engelska inte är officiellt språk i sådana tredjeländer som Argentina, Chile eller Brasilien, och det inte finns någon sådan lagstiftning i dessa länder, kan de inte använda de traditionella beteckningarna på EG-marknaden.
För att få använda en traditionell beteckning inom EG måste ett tredjeland lämna in en ansökan till kommissionen, som kommer att tillåta att den används endast om de olika villkor jag nämnt är uppfyllda.
Det faktum att förvaltningskommittén är delaktig i detta förfarande utgör en garanti för att medlemsstaterna rådfrågas.
En ändring av märkningsförordningen kommer inte att få några skadliga effekter på handeln, eftersom de traditionella beteckningarna för starkviner är begränsade, då tredjeländer i allmänhet exporterar vanliga viner som inte är starkviner.
