# ID: svediakorp-gov445677
# author: Andreasen (ELDR ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 921
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsledamot!
Europeiska liberala, demokratiska och reformistiska partiets grupp har alltid gett kampen för de mänskliga rättigheterna högsta prioritet.
Det betyder mycket för oss att varje individ skall garanteras sina grundläggande mänskliga rättigheter och friheter.
Det är därför en särskild ära för mig att vara föredragande för detta betänkande med ett förslag till Europaparlamentets rekommendation till rådet om Guantánamofångarnas rätt till en rättvis rättegång.
Alla i denna kammare är eniga om att den internationella terrorismen måste bekämpas.
Avsikten med detta betänkande är alltså inte att ifrågasätta kampen mot terrorism.
Det har utarbetats för att understryka att det även i en rättvis sak finns vissa helt grundläggande regler som måste följas, nämligen respekten för den enskilda personens rättigheter enligt FN: s konvention om de mänskliga rättigheterna och Genèvekonventionerna.
I detta fall är det, som redan påpekats, i synnerhet en fråga om rätten till en rättvis rättegång och behandling i enlighet med internationell rätt.
Sedan januari 2002 hålls cirka 660 människor från 38 olika länder fängslade vid den amerikanska marinbasen i Guantánamo Bay på Kuba.
Vi vet säkert att 87 av dem, kanske fler, nu har släppts, men den övervägande majoriteten av fångarna är fortfarande kvar.
De vet inte vad de anklagas för; de har fortfarande inte fått sin sak prövad i domstol och ingen vet om eller i så fall när de skall få möjlighet till detta.
Fångarna befinner sig i ett rättsligt vakuum.
De betraktas varken som civila fångar eller krigsfångar.
Som civila fångar borde de skyddas av amerikansk lag, men enligt en appellationsdomstol i Washington omfattas inte marinbasen av Förenta staternas jurisdiktion eftersom det inte är en egentlig del av Förenta staternas territorium.
En annan appellationsdomstol i San Francisco har avvisat detta argument, men den appellationsdomstolen är också den domstol i Förenta staterna vars beslut oftast upphävs av högsta domstolen.
Det är alltså tveksamt om dess uttalande kommer att få några verkningar.
Förenta staternas högsta domstol har på eget initiativ beslutat att pröva frågan om amerikansk jurisdiktion också skall omfatta marinbasen i Guantánamo Bay, och svaret förväntas komma senast i juni i år.
Enligt de amerikanska myndigheterna är fångarna på marinbasen inte heller krigsfångar, och därmed skyddas de inte av Genèvekonventionerna.
Fångarna ingick inte i någon regelrätt armé när de greps.
De hade varken rang eller uniform, och de var inte öppet beväpnade.
I stället betraktas fångarna av de amerikanska myndigheterna som illegitima stridande, som inte omfattas av något känt rättsligt system och som kan hållas fängslade under en ospecificerad tidsperiod utan rättegång och utan tillgång till rättsligt ombud.
Detta är situationen för dessa fångar.
De vet inte vad de anklagas för, och inte om och när de kan få en rättvis rättegång.
Detta är en uppenbar kränkning av de mänskliga rättigheterna och ett brott mot internationella konventioner, och i betänkandet uppmanas därför Förenta staterna att omedelbart häva det rättsliga vakuum som fångarna befinner sig i och garantera dem omedelbar tillgång till rättslig hjälp, vilket skulle klargöra varje enskild fånges rättsliga status.
Det är viktigt att i detta sammanhang poängtera att betänkandet inte bara gäller de europeiska fångarna, utan alla fångarna och deras individuella mänskliga rättigheter.
Betänkandet stöder rådets ståndpunkt enligt vilken den tredje Genèvekonventionen från 1949 om krigsfångars behandling bör tolkas så att fångarna vid marinbasen i Guantánamo i tveksamma fall skall behandlas som krigsfångar till dess att det avgjorts att de inte uppfyller villkoren för detta.
Därefter kan de, i förekommande fall, omfattas antingen av den tredje Genèvekonventionen, som gäller legitima soldater, och därigenom få den status och det skydd som tillkommer krigsfångar, eller av den fjärde Genèvekonventionen, som gäller civila.
I betänkandet uppmanar vi också Förenta staternas regering att bekräfta att den tillfälliga militärkommission som inrättades i november 2001 följer all internationell rätt, liksom vi uppmanar Förenta staternas myndigheter att ge företrädare för de berörda staterna och internationella institutioner, liksom familjemedlemmar och oberoende observatörer, tillåtelse att besöka fångarna.
Europeiska unionen och Förenta staterna har alltid varit allierade.
Vi har alltid haft, vi har fortfarande och vi kommer även i framtiden att ha goda förbindelser med Förenta staterna.
I betänkandet framhålls att de transatlantiska förbindelserna är av stort värde och oersättliga och kan vara en utmärkt kraft för det goda i världen, men bara om de grundläggande mänskliga rättigheterna – som t.ex. rätten till en rättvis rättegång och förbud mot godtyckligt frihetsberövande – respekteras och förblir kärnan i de värderingar som delas av Förenta staterna och EU.
Vi uppmanar därför Förenta staterna att till fullo uppfylla de skyldigheter landet tagit på sig enligt internationell rätt och internationell humanitär rätt.
I betänkandet rekommenderas rådet att ta upp frågan om de förhållanden under vilka Guantánamofångarna hålls fängslade vid nästkommande toppmöte mellan EU och Förenta staterna i juni 2004.
Vi vill att en gemensam handlingsplan för kampen mot terrorism upprättas – en handlingsplan som förenar beslut och handling mot terrorism med full respekt för internationella humanitära normer.
Jag vill tacka mina kolleger parlamentsledamöterna i kammaren för de många positiva bidrag jag fått från dem i samband med detta arbete och för det nästan enhälliga antagandet i utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik av detta förslag till rekommendation.
