# ID: svediakorp-gov445558
# author: Menéndez del Valle (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 378
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Vi står inför en absurditet, en paradox.
Vi diskuterar lagligheten och legitimiteten hos produkter som härrör från enheter, bosättningarna, som bedöms vara olagliga enligt internationell rätt.
Bosättningarna upprättades genom militärmakt i de ockuperade territorierna, och Europeiska unionen, Förenta nationerna, Förenta staterna och praktiskt taget hela världssamfundet anser att det är nödvändigt att Israel drar sig tillbaka så att man kan skapa en livskraftig palestinsk stat som kan fungera på ett fredligt sätt vid sidan om Israel.
När det gäller frågan på vilken denna diskussion grundar sig, dvs. hur man skall uppnå en korrekt tillämpning av associeringsavtalet mellan EG och Israel, har jag inget att invända mot vad som görs eller mot det sätt man gör det på, och jag har heller inget att invända mot vilken lagstiftning som används eller mot hur den används.
Men man måste klargöra att Israel inte kan fortsätta att ensidigt tillämpa associeringsavtalet på bosättningar som måste försvinna om det skall bli möjligt att nå fred.
Att låta detta fortgå på ett ensidigt sätt skulle vara ytterligare en absurditet, en förolämpning, en förödmjukelse som detta parlament åtminstone måste bekämpa.
Detta är inte rätt tidpunkt – och jag har heller inte tid att göra det – att återigen fördöma Sharonregeringens brist på politisk vilja att åstadkomma fred.
Det är tillräckligt vid denna tidpunkt att stå fast vid den fråga som vi diskuterar denna förmiddag, dvs. att den israeliska regeringen inte kan utfärda ursprungsbevis för produkter som, i enlighet med gemenskapsrätten, inte är lämpliga för förmånsbehandling som ett resultat av att de härrör från de kolonier som inrättats på de ockuperade palestinska territorierna.
Vi måste återigen komma ihåg kommissionens tydliga uttalande den 10 maj 2001 att export från israeliska bosättningar på Västbanken och i Gaza, inom ramen för systemet för förmånsbehandling, är en överträdelse av handelsavtalen mellan gemenskapen och Israel.
Även om det bara vore av taktiska skäl skulle det inte skada att komma ihåg att detta parlament den 10 april 2002 godkände en resolution om Mellanöstern, i vilken man i punkt 8 uppmanar kommissionen och rådet att upphäva associeringsavtalet mellan Israel och Europeiska gemenskapen.
