# ID: svediakorp-gov445552
# author: Napoletano (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 419
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Personer med anknytning till den israeliska regeringen fortsätter att ge näring till en politisk kampanj som syftar till att beskriva Europeiska unionens och institutionernas ståndpunkt som obalanserad och, därför, som ett stöd för det palestinska folkets rättigheter i stället för ett stöd för israelernas rättigheter.
Allt detta är fel, och det är ett faktum att Israel sedan 1967 har ockuperat det palestinska territoriet, och att EU-institutionerna – däribland detta parlament – vid upprepade tillfällen har uppmanat Israel att respektera den internationella rätten.
EU-institutionernas grundläggande önskemål var ett konstruktivt partnerskap med hopp om att uppnå de bästa resultaten genom att följa denna väg.
Så länge som det finns krafter som dem som skapade Genèveavtalen måste vi fortsätta att främja detta hopp och investera politiskt i denna framtida möjlighet.
Saken är den att sedan 1995 har partnerskapet mellan EU och Israel utvecklats inom ramen för ett associeringsavtal som, bland annat, fastställer förmånsbehandling för israeliska produkter på den europeiska marknaden.
Sedan 1976 har emellertid Israel bestämt ursprunget för sina produkter utan att göra någon åtskillnad mellan de från landets territorium och de från territorierna som ockuperats genom ständig och upprepad överträdelse av gemenskapsrätten, internationell rätt och Genèvekonventionen.
Vi befinner oss nu i ett kritiskt skede i denna fråga.
Protokollet om ursprungsbestämmelserna har faktiskt också ändrats för att möjliggöra å ena sidan alleuropeisk utvidgning och å andra sidan ett israelisk-jordanskt handelssystem.
Är det emellertid möjligt att tänka sig denna utvidgning utan att först lösa den allvarliga tvisten med Israel?
Under 2000 bekräftade rådet återigen behovet att respektera internationell rätt enligt den fjärde Genèvekonventionen i handelsförbindelser med Israel.
Under 2001 beskrev kommissionär Chris Patten den fortsatta exporten från bosättningarna på förmånlig grund som en överträdelse av avtalet.
Under 2003 beslutade rådet att ingå ett bilateralt avtal med Israel.
Jag hade nu för avsikt, herr kommissionär, att ställa tre frågor till er, men med tanke på ert svar kommer jag att ställa två.
Den första handlar om att det låter som ni sade att kommissionen inte kan godta något avtal som inte ser till att denna olagliga praxis upphör; hur har då kommissionen tänkt sig att ta itu med denna diskussion med rådet, med tanke på att det ser ut som om vissa medlemsstater inte har samma åsikt?
Slutligen: är kommissionen beredd att rådfråga parlamentet innan den fattar några beslut på detta område?
