# ID: svediakorp-gov445551
# author: Laschet (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 499
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Frågan som vi diskuterar i samband med detta avtal mellan Europeiska gemenskapen och Israel är mer än bara teknisk.
Det handlar inte bara om de rättsliga argument som har diskuterats med författarna till de fyra frågorna under denna debatt; vad som är verkligt viktigt är den politiska frågan om vi nu vill främja freden eller inte.
Det är underförstått att ockupationen av de ockuperade områdena sedan 1967 är olaglig – detta är Förenta nationernas ståndpunkt.
I resolution 242 står det att Israel bör dra sig tillbaka till de gränser som gällde före 1967.
Denna diskussion har nu pågått i över 30 år.
Under denna tid har bosättningar byggts och fredsavtalet från Oslo har fört de båda sidorna närmare varandra.
Den aktuella frågan lyder sålunda: vad kommer att hjälpa fredsprocessen mest?
Kommer t.ex. ett omedelbart tillbakadragande från de ockuperade områdena verkligen att tjäna freden?
Alla – däribland Europeiska unionen och Förenta staterna – vet nu att vi måste vidta åtgärder i riktning mot denna fred i den s.k. färdplanen.
Ett tillbakadragande i morgon skulle inte tjäna fredsprocessen, utan resultera i nya konflikter.
Alla signaler som vi i egenskap av Europeiska unionen ger i nuläget är viktiga.
Vi måste komma ihåg detta: avtalet slöts 1975, fredsavtalet från Oslo undertecknades 1993, och från denna stund har Europeiska unionen stött en oberoende palestinsk myndighet; EU har gett den över 2 miljarder euro och har utfört ett mycket bra arbete.
I Oslo kom båda parter överens om att båda områdena, de olika zonerna, däribland den palestinska myndigheten, var parter som kunde handla med Europeiska unionen.
Så oavsett om bosättningspolitiken är rätt eller fel är området där bosättningarna finns en EU-partner, antingen genom avtalet med den palestinska myndigheten eller genom associeringsavtalet mellan EG och Israel.
De kommentarer som fälldes av ledamoten från den politiska vänstern som talade först är därför falska.
Ingen på den palestinska sidan utnyttjas genom associeringsavtalet.
Det är helt tvärtom: om vi plötsligt skulle upphäva det, skulle de palestinier som arbetar där vara de första som fick lida igen.
Det är inte bara bosättare som tillverkar produkter där; det finns även många palestinier som arbetar där och är beroende av denna inkomst.
Jag anser att kommissionens ståndpunkt är mycket väl avvägd när det gäller att klargöra för Israel att detta inte innefattar något erkännande av de ockuperade territorierna, utan att man fortfarande måste hitta lösningar så att ett avtal av denna typ kan fungera och så att vi inte häller bensin på brasan igen.
Jag välkomnar det faktum att Israel återigen överlämnar till palestinierna den skatt och de tullar som de har rätt till, och vi i Europeiska unionen bör inte ge fel signal och upphäva avtalet som vissa har föreslagit.
Detta skulle sannerligen inte hjälpa fredsprocessen.
