# ID: svediakorp-gov445547
# author: Boudjenah (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 928
# sentences: 47
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
I går, på internationella kvinnodagen, togs en grupp palestinska kvinnor emot här i Europaparlamentet på initiativ av min grupp.
De talade om ledan och den dagliga kampen för överlevnad i flyktinglägren.
De talade om sitt mod och sin ständiga och värdiga fredslängtan.
De talade i synnerhet om sina förväntningar på Europeiska unionen.
Som ni känner till har de senaste dagarna varit särskilt blodiga i Gazaremsan.
Fjorton palestinier, varav tre var barn, har dödats; dussintals har skadats, däribland israeliska soldater, som om det tillbakadragande från området som tillkännagivits måste föregås av destruktiva handlingar som får allt värre konsekvenser.
I morgon har ni inbjudits att träffa israeliska pacifister.
Dessa s.k. ” refuseniks ” har också modigt vägrat att delta i ockupationen som är central för den mordspiral som det palestinska och det israeliska folket har hamnat i.
Vi kommer naturligtvis i dag i synnerhet att diskutera Israels överträdelse av ursprungsbestämmelserna inom ramen för associeringsavtalet.
Det är emellertid omöjligt att samtidigt inte beakta alla de övriga uppenbara överträdelser som sker varje dag på de palestinska ockuperade territorierna.
Dessa överträdelser är också ett fullständigt svek mot den anda av partnerskap som finns i det undertecknade avtalet.
För dem som vill tro på en rättvis fred blir diskussionerna om rätt eller fel vid tillämpningen av detta avtal vägledande för vad som tyvärr har setts som ett förkastligt mått av överdriven försiktighet från Europeiska unionens sida.
Man är tvungen att inse att Israel hotar att förlöjliga Europas reprimander i samband med överträdelser av artikel 2 om respekt för de grundläggande rättigheterna, såväl som dem som gäller ursprungsbestämmelserna.
Låt oss diskutera ursprungsbestämmelserna.
Sedan 1976 har Israel bestämt ursprunget för de produkter man exporterar utan att skilja mellan produkter som har sitt ursprung inom Israels territorium och dem som har sitt ursprung inom de territorier som ockuperats sedan 1967.
Det görs med andra ord ingen åtskillnad mellan de produkter som kommer från Israel och de som kommer från Israels bosättningar.
På detta sätt har Israel hela tiden utfärdat ursprungsintyg som inte är lämpliga för förmånsbehandling i enlighet med gemenskapsrätten.
Om något annat land hade gjort detta skulle en sådan överträdelse utan tvekan ha resulterat i stränga repressalieåtgärder.
Beroende på Israels tullpraxis har det emellertid hittills varit omöjligt för medlemsstaterna att förhindra denna förmånsbehandlade import eller att införa avgifter.
Inte heller föreslog kommissionen inledningsvis några lämpliga åtgärder för att komma till rätta med denna praxis.
Kommissionen meddelade senare att den skulle ta itu med uppgiften att samordna medlemsstaternas ineffektiva åtgärder.
Kommissionen klargjorde sedan sin ståndpunkt – en tydlig och laglig ståndpunkt.
Den 10 maj 2001 meddelade kommissionär Chris Patten i denna kammare att ” en förmånsbehandling avseende tillgången till gemenskapsmarknaden för israelisk export som har sitt ursprung i bosättningar på Västbanken och Gazaremsan … ’ strider mot avtalade ursprungsbestämmelser, eftersom dessa områden inte utgör en del av Israel enligt allmän internationell rätt ’, [samt] ’ att en förmånsbehandling avseende tillgången till gemenskapsmarknaden för export som har sitt ursprung i bosättningar på Västbanken och Gazaremsan, som om den hade sitt ursprung i Israel enligt det interimistiska handelsavtalet mellan EG och Israel är en överträdelse av det senare … ’ ”.
De vidtagna åtgärderna har emellertid inte lett till att denna olagliga praxis har stoppats.
Det pågående byggandet av denna skamliga mur kan dessutom bara förvärra läget.
Oliv- och fruktträd har dragits upp med rötter mitt framför ögonen på byborna.
Jordbruksmark har blivit oåtkomlig för tusentals palestinier.
Kommer denna nya, olagliga annektering att resultera i ännu mer export av produkter från dessa områden?
I november i fjol betonade Europeiska unionen för associeringsrådet EU – Israel betydelsen av att lösa problemet med ursprungsbestämmelserna innan man gör någon ändring av protokollet om dessa bestämmelser.
Kommissionen har sagt att den har haft fortsatta diskussioner med Israel sedan dess.
Frågan kvarstår emellertid.
Jag vill fråga er igen, herr kommissionär, om kommissionen kommer att godta en lösning som inte kräver att Israel upphör med att utfärda ursprungsintyg för produkter från landets bosättningar inom ramen för associeringsavtalet.
Kommer kommissionen att använda de tillgängliga rättsliga instrumenten?
Möjligheten att ändra avtalet har nu aktualiserats.
Om vi emellertid godtar denna princip, och om Israel fortsätter att bryta mot avtalet, kan Europeiska unionen förlora alla sina rättigheter att upphäva tillämpningen av vilken del som helst av avtalet för att stoppa brotten mot det.
Detta skulle vara oacceptabelt.
Det skulle innebära att man avsiktligt nonchalerade internationell rätt.
Det skulle innebära att man erkände Israel som ockupationsmakt på de palestinska territorierna och att man erkände Israels praxis att annektera och kolonisera dem.
Det må vara som det vill med den saken, men jag vill återigen klargöra att det är absolut nödvändigt att rådfråga parlamentet innan man ändrar avtalet på något sätt.
Åtar sig kommissionen att göra detta?
Min slutsats är rent allmän.
Europeiska unionen kan inte fortsätta med att bara lugnt betrakta den pågående ockupationen av de palestinska territorierna som utförs av Sharons regering, stölden av jordbruksprodukter, konfiskationen av ekonomiska vinster och vägran att låta folk försörja sig själva så att de kan överleva.
Avtalet från 1995 slöts kort efter Osloprocessen.
Det utformades för att bidra till fredsprocessen.
Läget i dag är helt annorlunda.
Vilken typ av samarbete avser vi?
