# ID: svediakorp-gov445535
# author: Byrne, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 617
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
I kommissionens meddelande från juni 2002 om en förenklad och förbättrad lagstiftning presenteras den omfattande handlingsplan som ligger till grund för kommissionens arbete med bättre lagstiftning under de senaste 18 månaderna.
Det är EU-institutionernas och medlemsstaternas gemensamma ansvar att förbättra lagstiftningen för att uppnå konkreta fördelar för företag och medborgare.
När kommissionen lanserade sin handlingsplan ” En bättre och enklare lagstiftning ” uppmanade den därför också de andra institutionerna och medlemsstaterna att bidra till att nå dessa gemensamma mål.
Till kommissionens stora belåtenhet erkändes de gemensamma målen och det gemensamma ansvaret för bättre lagstiftning till fullo av de övriga institutionerna, och i december 2003 undertecknade Europaparlamentet, rådet och kommissionen det interinstitutionella avtalet om ” Bättre lagstiftning ”.
I det interinstitutionella avtalet regleras och tydliggörs alla de interinstitutionella aspekterna på arbetet med bättre lagstiftning.
Tillåt mig, innan jag övergår till de särskilda frågor som togs upp i det aktuella resolutionsförslaget, bara att påminna om två av nyckelinitiativen i kommissionens handlingsplan, vilka också har integrerats i det interinstitutionella avtalet.
För det första genomför kommissionen en ram för integrerad effektbedömning.
År 2004 kommer att bli det andra övergångsåret under vilket denna ram kommer att befästas och förbättras ytterligare, samtidigt som en balanserad bedömning av ekonomiska, sociala och miljömässiga effekter behålls.
För det andra inleds en ambitiös insats med handlingsplanen för att uppdatera och förenkla gemenskapens regelverk, och för detta föreslog kommissionen ett rullande program i februari 2003.
Detta program kommer att genomföras med hänsyn till lagstiftningsförfaranden och det interinstitutionella avtalet.
Kommissionen välkomnar Europaparlamentets fortsatta intresse för bättre lagstiftning.
Det betänkandet som föredraganden Manuel Medina Ortega har förberett inriktar sig på det interinstitutionella avtalet om ” Bättre lagstiftning ”, och i synnerhet på användandet av alternativa instrument för samreglering och självreglering.
I det interinstitutionella avtalet fastställs en ram för icke-bindande instrument (soft law) som borde underlätta användningen av dem i framtiden, samtidigt som behörigheterna för alla gemenskapens institutioner fullständigt skyddas.
Det tre institutionerna har faktiskt för första gången fastställt en gemensam definition för samreglering och självreglering.
Dessutom har institutionerna enats om allmänna begränsningar och villkor för användning av sådana instrument, som anger varje institutions roll i processen och som garanterar att den lagstiftande myndighetens privilegier respekteras.
Kommissionen anser att resolutionen delvis är oförenlig med det interinstitutionella avtalet och delvis går mycket längre än avtalet.
Kommissionen skulle kunna acceptera vissa av riktlinjerna, men endast inom de gränser för bestämmelser som redan fastställts i det interinstitutionella avtalet.
Uttryckligen anser kommissionen att punkterna 5, 7, 8 och 9 i resolutionsförslaget avviker från lydelsen och andan i det interinstitutionella avtalet samt de begränsningar och villkor som fastställdes i detta om samreglering och självreglering.
Kommissionen anser att den verkliga utmaningen i detta skede är det fullständiga och riktiga genomförandet av det breda spektrum av åtaganden som fastställs i det interinstitutionella avtalet.
Det skulle inte vara lämpligt att i dagsläget gå längre än det som godkändes av alla de tre institutionerna för bara några få månader sedan.
I stället för att återuppta de frågor som har fastställts genom det interinstitutionella avtalet uppmanar kommissionen de övriga institutionerna att genomföra de åtaganden som gjorts.
I det interinstitutionella avtalet om ” Bättre lagstiftning ” erkänner man till exempel vikten av att förenkla gemenskapslagstiftningen, och man förpliktigar parlamentet och rådet att ändra sina arbetsmetoder genom att exempelvis införa ad hoc-strukturer med det särskilda syftet att förenkla lagstiftningen inom sex månader efter avtalets ikraftträdande.
Dessa åtgärder bör naturligtvis genomföras med fullständig respekt för befintliga bestämmelser i fördraget.
