# ID: svediakorp-gov445524
# author: Fiori (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 664
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Janelly Fourtou tog itu med en mycket invecklad fråga.
Jag tror att en massa arbete måste göras under parlamentets nästa valperiod för att det skall bli möjligt att få till stånd en ramlagstiftning.
Jag måste gratulera min kollega Janelly Fourtou, eftersom jag anser att hon har sammanställt de bästa tänkbara kompromisserna.
Som med alla kompromisser fann jag dock några brister i detta betänkande.
Även om det exempelvis tillhandahåller potentiellt effektiva instrument för att bekämpa sådan verksamhet som eller, tillåter det inte att innehållsleverantören skyddas fullständigt, en situation som allvarligt riskerar att kompromissa med tillförlitligheten hos vilka arkiv som helst.
Betänkandet är endast riktat mot brott som begås i en kommersiell skala och inte mer allmänt mot intrång i immaterialrätt oavsett vem som begår dem och hur de begås.
Det är uppenbart att vi måste fästa mycket uppmärksamhet på denna punkt för att finna en balans.
Detta var en stor uppgift som varade i flera månader.
Jag minns dock att målet när det gällde att skydda upphovsrätten från början var att bekämpa och stoppa det fenomen som, tillsammans med varumärkesförfalskning och pirattillverkning, tillåter att material som skyddas av upphovsrätten används olagligt till skada för de innehållsleverantörer som genom sitt arbete på laglig väg bygger upp värdekedjan för användandet av audiovisuella produkter.
I framtiden måste vi särskilt fundera vidare över frågan om mängden privat användning som har ökat exponentiellt tack vare den kraft som den digitala tekniken ger via bredband eller andra avancerade tekniska plattformar.
Detta kommer att orsaka en betydande och kvantifierbar kommersiell inverkan på alla de innehållsleverantörer som grundar sin fungerande modell på laglig innehållsdistribution, som är föremål för kontraktsenliga avtal med de berörda parterna.
Även på detta område måste vi överväga den nya lagstiftningens konsekvenser på telekommunikationer.
Faktum är att formuleringen i förslaget till direktiv innebär att några viktiga mål har förlorats ur sikte, men den utgör inte ens ett effektivt avskräckningsmedel mot intrång, eftersom möjligheten att ersätta för den dubbla skadan i form av förlorade vinster och uppkomna förluster gick förlorad under den långa process då olika förslag utarbetades.
Jag bekräftar att vi måste ge maximalt stöd till föredraganden Janelly Fourtou för att på kort sikt uppnå ett effektivt instrument, och att vi i framtiden har mycket arbete att göra på detta område.
Jag har två slutliga kommentarer; den ena rör skäl 22.
I detta står det att förbudsåtgärder kan vidtas mot förmedlare vars tjänster endast används av tredje part för att göra intrång i industriell äganderätt och inte, som det föreskrivs i artiklarna 10 och 15, immaterialrätt.
En sådan oförenlighet mellan förordningens text och texten i skälet är inte betydelselös, eftersom det innebär en avsikt att stödja en tolkning där termen immaterialrätt som finns i artiklarnas text i själva verket endast hänvisar till sådana fall där det handlar om immaterialrätt.
Jag uppmanar därför Janelly Fourtou att lägga fram ett muntligt ändringsförslag där ” industriell äganderätt ” ersätts med ” immaterialrätt ”.
I detta avseende tänker jag på italienska tillverkare som skyddas av geografiska kännetecken, som i en liknande situation inte skulle kunna få ett domstolsföreläggande i övriga EU-länder mot till exempel affärsmän, transportföretag eller annonsörer som säljer, transporterar och offentliggör förfalskade italienska produkter.
En sista kommentar om artikel 16.
Jag anser att det är mycket viktigt att den sista meningen i skäl 23a återinförs som sista stycke i denna artikel.
I brist på en sådan rättslig specificering kan man i många länder få för sig att om – efter det att den person som besitter de förfalskade varorna i god tro har betalat ersättning – domaren bortser från säljförbudet för dessa produkter och uteslutningen från den kommersiella kedjan skulle de godkännas för allt kommersiellt bruk.
Om vi tar läkemedelsområdet i sin helhet som exempel blir detta helt oacceptabelt.
