# ID: svediakorp-gov445520
# author: Manders (ELDR ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 621
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag skulle vilja tacka Janelly Fourtou, alla skuggföredragande och även kommissionen och rådet för det strukturerade, konstruktiva samarbete som vi har åtnjutit de senaste tre månaderna, vilket har resulterat i att vi nu har uppnått en kompromiss om detta direktiv på ett, enligt min mening, ytterst ovanligt sätt.
Utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden var av en annan åsikt, men till syvende och sist tror jag att denna kompromiss är en början, och jag hoppas verkligen att den antas.
Vi har äntligen erkänt immaterialrätten i hela EU.
Även om det redan fanns åtskilliga befintliga direktiv och lagar, till exempel när det gäller upphovsrätt, e-handel och mjukvaror, fanns det ingen – eller på sin höjd en otillräcklig – diskussion om genomförande, och som en följd av detta är den situation som vi befinner oss i i Europa en enda röra.
I detta avseende är det bra att vi nu har en slags paraplylagstiftning för ett harmoniserat genomförande inom hela EU av alla de direktiv som redan finns på det immaterialrättsliga området.
Som många nu har sagt ökar varumärkesförfalskning och pirattillverkning inom EU undan för undan.
Vi ser brottsliga organisationer som övergår från narkotikahandel till förfalskade varor, eftersom chansen att bli fast är minimal, och det finns minst lika mycket pengar att tjäna, om inte mer.
Jag anser att vi måste stoppa detta.
Jag tror att vi behöver en harmoniserad strategi, inte bara för att kriminella organisationer tjänar olagliga pengar på dessa varor, utan också för att skydda vår ekonomi, uppnå Lissabonmålen och slutligen, och i synnerhet, skydda konsumenterna.
Varför då?
Vi talar inte bara om kopierade cd-skivor, som vissa tror, utan om ett brett spektrum av produkter som varumärkesförfalskas.
Jag skall ta leksaker som ett exempel.
Jag har sett leksaker som innehåller kadmium.
Enligt kadmiumdirektivet är detta ämne förbjudet i leksaker som tillverkas inom EU, men varumärkesförfalskade produkter kan fortfarande innehålla det, eftersom de har importerats på olaglig väg.
Läkemedelsprodukter är ett annat exempel.
Det finns exempel på smärtstillande medel som innehåller talkpuder, och jag anser att detta är oacceptabelt.
Det finns mycket pengar att tjäna på det, men enligt min åsikt måste konsumenterna skyddas.
Till och med flygplansdelar förfalskas, eftersom det finns stora förtjänster att göra på detta.
Det är bra att något görs för att få ett slut på detta.
Det var jag som på grönboksnivån föreslog att en hänvisning till straffrätt skulle inbegripas.
Skälet till detta är att vi inte skulle köpa en stulen cykel eftersom den har blivit stulen – våra principer skulle inte tillåta det –, men vi skulle gärna köpa en förfalskad Breitling-klocka eller andra varumärkesförfalskade produkter, eftersom det är billigt.
Om detta innefattas i straffrätten, och innehav av en något dyrare varumärkesförfalskad produkt blir ett straffbart brott, kommer det inte längre att finnas en marknad för detta, och det kommer inte längre att finnas något motiv för organisationer att tillverka varumärkesförfalskade varor.
Det är synd att vissa stränga regler inte har innefattats, som min kollega Luis Berenguer Fuster redan har påpekat, men jag välkomnar trots detta den uppnådda kompromissen.
Ett stort antal tvetydigheter som lobbyister hittills har utnyttjat som argument för att rösta mot förslaget har tagits bort.
Min uppfattning är att detta förslag är början till slutet för varumärkesförfalskningen, och jag hoppas att detta kommer att utvecklas till ett fullfjädrat direktiv med fullfjädrade medel att övervaka efterlevnaden av det.
