# ID: svediakorp-gov445517
# author: Berenguer Fuster (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 411
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Låt mig påminna er om att detta är ett medbeslutandeförfarande och att detta parlament är medlagstiftande organ.
Och ni känner kanske inte till detta uppenbara faktum, för jag undrar om Europaparlamentet i detta fall har uppfyllt sina åtaganden ordentligt.
Jag skall förklara.
I december röstade utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden för en text som inte kommer att godkännas i dag, utan snarare kommer vissa ändringsförslag att antas som skiljer sig markant från det som man röstade för vid kommitténs möte.
Varför uppstod denna skillnad?
Därför att det som utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden röstade för motsvarar de ärade ledamöternas vilja, medan ursprunget till den text som vi skall godkänna i dag ytterst stämmer överens med rådets vilja.
Tro inte att det som jag säger på något sätt är kritik mot föredraganden, långt därifrån.
Janelly Fourtou har gjort ett bra arbete och försökt att förlika ståndpunkter, men i slutändan har hon mötts av en oflexibel ståndpunkt från rådets sida, som har sagt ” om ni vill få direktivet godkänt, måste ni godkänna det som vi säger ”.
Och eftersom vi är medvetna om behovet att godkänna direktivet har det som vi har genomfört – och Janelly Fourtou i synnerhet – varit ett utövande av ansvar.
Men ibland borde vi fråga oss själva om vi också ålägger rådet detta utövande av ansvar.
Det kan inte råda något tvivel om att detta direktiv är nödvändigt, men trots detta faktum är det tveksamt om den godkända texten kommer att lösa de framförda problemen.
Jag tror inte att det är fel att säga att den godkända texten kommer att bli föremål för kommentatorernas åtlöje och orsaka medlemsstaterna många svårigheter när det gäller att införliva den i deras nationella lagstiftning.
Rådets önskan att hindra Europeiska kommissionens initiativ från att innehålla till exempel straffrättsliga bestämmelser har skapat sådan förvirring mellan civilrättsliga påföljder, administrativa förfaranden och administrativa sanktioner att jag inte kan föreställa mig vad medlemsstaterna skall ta sig till när det gäller att tillämpa det.
Vi kommer säkert att godkänna denna text, men med stor skepsis.
Samtidigt kommer åtminstone de spanska socialisterna att stödja vissa ändringsförslag för att återspegla det faktum att rådet, med Europaparlamentets påtvingade samarbete, fullständigt har undergrävt det som ursprungligen var ett mycket bra initiativ av kommissionen.
