# ID: svediakorp-gov445483
# author: Vitorino, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 383
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman!
Jag vill tacka Christian Ulrik von Boetticher för hans betänkande och kommentarer.
Jag vill påminna honom om att kommissionen intog en mycket klar ståndpunkt till förmån för konceptet med en gemensam enhet för att samordna det operativa samarbetet mellan medlemsstater i fråga om kontroll och övervakning av yttre gränser i dess meddelande från maj 2002.
I juli 2002 började medlemsstaterna samordna sitt samarbete inom området kontroll och bevakning av yttre gränser inom rådet genom den så kallade gemensamma enheten.
Byrån representerar ett steg framåt mot överföring till gemenskapens behörighet.
Den begränsade räckvidden för den gemensamma enhetens åtgärder har uppmärksammat oss på behovet av att skapa en stabil institutionell struktur och att helt integrera denna institutionella struktur med gemenskapens lagstiftning.
Jag delar Christian Ulrik von Boettichers åsikt att lösningen vad beträffar styrelsen inte är den bästa, och när jag säger detta är jag mycket diplomatisk.
Men, för att vara uppriktig, så står det klart att medlemsstaterna inte är beredda att acceptera någon annan lösning.
Frågan om gränskontroll är en mycket känslig fråga för nationell suveränitet.
Medlemsstaterna lär sig efter hand att samarbeta med varandra, men vi måste ta detta steg för steg.
Det står klart att det samstämmiga meddelandet från rådet är att varje medlemsstat vill ha en ledamot i styrelsen.
Kommissionen har inte för avsikt att lägga fram ett ändrat förslag eftersom det trots er oro – och ert bryderi – är ganska klart att det finns en samstämmig vilja i rådet att det skall finnas en ledamot per medlemsstat i styrelsen.
Till sist, beträffande återflyttningspolitiken, kan det faktum att byrån kan bli inblandad i återflyttningsåtgärder vara ett steg framåt mot att utveckla gemensamma standarder i den mån återflyttningsåtgärder är inbegripna.
Om vi inte skapar det inflytande som krävs för att få möjlighet att ta itu med återflyttningspolitiken på gemenskapsnivå, kommer kriterierna, tillvägagångssättet och standarderna för återflyttningspolitiken i framtiden enbart att ligga hos varje medlemsstat.
Kriterier och standarder varierar mycket från en medlemsstat till en annan.
Detta är ett problem som hämmar det ömsesidiga erkännandet av utvisningsbeslut.
Likväl, åtminstone på denna punkt, håller parlamentet med rådet, och kommissionen står klart isolerad.
