# ID: svediakorp-gov445479
# author: Hazan (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 446
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr kommissionär, fru talman, mina damer och herrar!
Jag vill först erkänna att jag är tveksam till relevansen i denna debatt, i detta sena skede, när rådet är mycket nära att nå en överenskommelse om kommissionens förslag om planen för en europeisk byrå för förvaltningen av de yttre gränserna, och när det tillåter en serie ändringsförslag som är diametralt skilda från den inställning som föreslogs av parlamentet i Christian Ulrik von Boettichers betänkande.
Jag vill också påpeka att dessa dokument än en gång illustrerar hur svårt det är att upprätta ett genuint samarbete mellan parlamentet och rådet, så som alltför ofta är fallet.
Samrådsförfarandet blir ett slagfält, där de två sidorna inte konkurrerar på lika villkor – två synsätt gör upp i dessa dokument, och det som gynnar de medborgerliga rättigheterna är dömt att besegras.
Parlamentet föreslår, å ena sidan, att denna byrå skulle få en mindre mellanstatlig struktur, med dessa organs inrättande, vilket skulle göra kommissionen mer delaktig med ökad effektivitet som målsättning.
Å andra sidan förbereder sig rådet för att möta önskemålen från medlemsstaterna om att var och en av dem borde ha en företrädare i styrelsen, vilket naturligtvis kommer att skada den effektivitet som vi skulle vilja att byrån hade.
Detta är en mycket stor besvikelse.
Rådets orubblighet blir ännu mer allvarlig på grund av det faktum att den påverkar skyddet för de mänskliga rättigheterna.
Vi anser att den nya byråns ansvarsområde inte får innefatta utvisning av människor från tredjeländer som är olagligt bosatta i medlemsstaterna.
Tyvärr delar rådet inte denna åsikt, och det förefaller inte ha haft för avsikt att ändra sin inställning.
Vilka skäl har det för att vidta en sådan åtgärd?
Kan man verkligen säga att EU har en gemensam politik i asyl- och invandringsfrågor som skulle rättfärdiga detta förslag?
Jag anser att svaret på denna fråga självklart är ” nej ” – denna gemensamma politik finns inte, åtminstone inte än.
Jag anser att vi inte kommer att föra EU framåt genom att välja en väg med fullständigt hämmande politik i syfte att öka takten på samarbetet mellan medlemsstaterna i deras återsändande av olagliga invandrare.
Det slår mig att det skulle vara bättre om rådet koncentrerade sig på den komplexa, men helt nödvändiga uppgiften att analysera orsakerna till migrationsflödena och till att ett stort antal människor lämnar sina ursprungsländer.
Med tanke på att vi ännu inte har närmat oss denna analys kollektivt känner jag att de åtgärder som vi kommer att vidta delvis kommer att vara förgäves.
