# ID: svediakorp-gov445477
# author: Von Boetticher (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 930
# sentences: 48
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman, mina damer och herrar!
Det ligger i alla medlemsstaternas intresse att EU: s yttre gränser säkras.
Medan Österrike, Tyskland och Beneluxstaterna snart inte kommer att ha några egna yttre gränser att försvara, har Italien ensamt 760 mil havsgräns att bevaka, varav hälften i Adriatiska havet och södra Medelhavet.
EU får inte låta varken Italien eller de nya medlemsstaterna i Central- och Östeuropa utföra denna uppgift själva, och vi måste även skapa gemensamma normer.
Genom att framställa detta förslag om inrättande av en europeisk byrå för det operativa samarbetet vid de yttre gränserna besvarar kommissionen nu äntligen ett gammalt krav från denna kammare.
Redan år 1998 krävde Bernd Posselt i sitt betänkande att skyddet för EU: s yttre gränser skulle ske på gemenskapsnivå, ett krav som för vårt utskott beskrevs som överflödigt av kommissionär Verheugen i april 2002.
Nu vidtar kommissionen äntligen åtgärder, försenat, nästan för sent, eftersom utvidgningen ligger två månader bort.
Vi i denna kammare blir regelbundet överväldigade av förslag om inrättande av EU-myndigheter, för ett enormt antal nya myndigheter sticker just nu upp som ogräs över hela Europa, vilket splittrar kommissionens befogenheter och knappast är under kontroll.
Vi välkomnar dock inrättandet av denna byrå, eftersom det är ett första steg mot att föra upp försvaret av de yttre gränserna till gemenskapsnivån och därmed överföra befogenheter till EU-nivå.
Detta är olyckligtvis bara en del av historien.
Som alltid är det detaljerna som är värst.
Låt mig börja med innehållet i kommissionens förslag i november 2003.
Byrån har till syfte att samordna medlemsstaternas operativa samarbete, erbjuda stöd vid utbildningen av tjänstemän, utföra riskanalyser och övervaka forskningsutvecklingen.
Det är inte tydligt för utskottet varför byrån också skulle samordna återresorna för medborgare i tredjeländer som är olagligt bosatta i medlemsstaterna.
En sådan roll är obegriplig om det saknas enhetliga normer, vilket ministerrådet hittills har tvistat om utan framgång.
Byrån hade också till syfte att koncentrera sig på att bevaka gränser i stället för andra uppgifter.
Byrån har emellertid inte fått någon kärnkompetens.
Först långt senare skall hänsyn tas till möjligheten att ge byrån rätt att utföra inspektioner vid de yttre gränserna.
Varför är det så?
Byrån har redan nu till syfte att utvärdera resultaten av gemensamma åtgärder och utföra omfattande analyser.
Hur är det tänkt att den skall kunna göra det om den inte kan vara närvarande på plats för att skapa sig en bild av hur det ser ut i verkligheten.
Befogenheter skapas utan ett maskineri för att övervaka dem, och det kommer att medföra ineffektivitet.
Vårt utskott kräver att vi inte skall förlora alternativet med en gemensam gränsvaktsstruktur ur sikte.
Byrån måste åtminstone ha till uppgift att undersöka om ett sådant organ behövs.
Det värsta med denna byrå är emellertid dess struktur.
Kommissionär Vitorino!
Jag kan berätta för er att det inte finns en enda expert som tror att en byrå av detta slag ens kan börja fungera med en personalstyrka på 27 personer.
Den kommer att behöva minst dubbelt så många anställda – mellan 45 och 50 personer.
Ert förslag är att styrelsen skall bestå av tolv ledamöter som utses av rådet och två företrädare för kommissionen, och att de skall välja en verkställande direktör.
Genom att göra det smiter ni ifrån ert eget ansvar.
Varför har styrelsen inte ett lika stort antal ledamöter som utses av kommissionen respektive rådet, och varför skall befattningen som verkställande direktör inte utannonseras offentligt på samma sätt som andra ledande befattningar i viktiga EU-myndigheter?
Vi vill att byrån skall ha nära relationer med kommissionen, för vem skall när allt kommer omkring övervaka myndigheten om kommissionen inte har något ansvar för den?
De 25 medlemsstaternas parlament, kanske?
Tvärtom, mina damer och herrar!
Om det är någon som skall övervaka den, så måste det vara det organ som finansierar den, det vill säga vi.
Denna struktur är ett sätt för er att smita undan ert ansvar, och den pågående debatten i rådet visar vart det leder.
Rådet har nu ett nytt dokument som diskussionsgrund, vilket vi ännu inte officiellt har haft tillgång till, och om vilket ni, herr kommissionär, inte har haft någonting att säga i kväll, och er tjänsteman berättade faktiskt heller ingenting för utskottet om det.
Att rådet skulle strunta i vår rätt att konsulteras är inget nytt, men det är utan motstycke att kommissionen skulle hjälpa rådet och medverka till detta.
I det nya förslaget föreskrivs att alla medlemsstater skall vara företrädda i styrelsen.
Att ha 25 styrelseledamöter för 27 anställda gör att Europa framstår som löjligt.
Som en kompromiss skall ytterligare en ledning skapas, med bara fem ledamöter.
Detta är en byråkrati som har blivit galen.
Fråga bara gränsvakterna på plats, herr kommissionär.
De vill ha mer EU-befogenheter och mer stöd, och de är mindre rädda för EU: s institutioner än ni är.
Avslutningsvis är motsatsen till ” välment ” ” dåligt gjort ”.
Trots att vi välkomnar byrån kan den inte fungera enligt de linjer som ni föreslår.
Nu är det min kollega Carlos Coelhos tur att tala.
Jag är säker på att han kommer att utveckla det jag har sagt närmare.
