# ID: svediakorp-gov445467
# author: Oostlander (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 750
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman!
Det är mycket vänligt av kommissionären att tacka mig så uttryckligt för detta betänkande, eftersom det inte var ett projekt som tog lång tid.
Det är dock bra att vi har det – det är vi båda överens om.
Vi är alla bekanta med frågans historia, det är nu tredje gången vi diskuterar den.
Den första gången blev det lite fel på grund av några brister i skälen, vilka vi då rättade till.
Den andra gången enades denna församling om texten, och nu har den kommit tillbaka från rådet.
Rådet har ändrat enormt mycket i den, sedan vårt arbete med den, och det syns.
Vi skulle kunna vara mycket missnöjda med detta, men jag anser att kommissionärens resonemang visar att han, precis som vi, har en ganska pragmatisk syn på detta ämne.
Det viktiga är att vi nu, vad som än händer, har ett rambeslut.
Jag anser att vi, som parlament, bör stödja denna pragmatiska syn.
Dessutom har debatterna i denna kammare mycket ofta koncentrerat sig på andra frågor än den centrala frågan i betänkandet.
Den centrala frågan var en mycket lätt harmonisering av påföljderna, som jag, som mer har en dragning åt det matematiska hållet, från början tyckte var obetydlig, men som faktiskt har en ganska stor juridisk betydelse.
Detta parlament har föredragit att diskutera legaliseringen av lätt narkotika, och rådet och Coreper har också varit mycket aktivt engagerade i detta.
Särskilt Nederländerna har uppenbart gjort en hel del motstånd mot detta rambeslut, eftersom man anser att skyddet för dess är en juvel i den nationella suveränitetens krona.
Detta är en väsentlig nederländsk uppfattning vars betydelse – särskilt dess positiva betydelse – överskattas av vissa.
Den nederländska regeringens politik är emellertid nu inriktad på att minska detta fenomen något och, särskilt, bekämpa de lokala myndigheter som öppnar vid gränsen, där tullhusen nu står tomma, så att tyskar, belgare och fransmän som bor utanför kommunen kan utnyttja denna inrättning.
Lyckligtvis är denna sed på väg att falla i glömska, och jag anser faktiskt att det är principiellt skandalöst att någonting sådant kunde hända från första början och att ett antal lokala myndigheter planerade det.
Det är därför bra att en del av det som parlamentet har sagt om omfattningen och påföljderna kvarstår, eftersom diskussionerna i rådet tydligt visade samma sak som vi redan hade kommit fram till här – att vi måste ta itu med den storskaliga internationella narkotikahandeln, och det framgår nu tydligt av rambeslutet.
Vad gäller påföljderna kvarstår också en del av den glidande skalan från lätt till tung narkotika, eftersom den står i relation till straffens stränghet.
Jag hade faktiskt hoppats att det inte skulle vara några ändringsförslag, med det fanns ett enda som lades fram av Kathalijne Maria Buitenweg.
Jag vill säga till henne att det som hon åsyftar med sitt ändringsförslag vad gäller omfattningen – storskalig internationell narkotikahandel å ena sidan och personlig konsumtion å den andra – redan är underförstått i texten.
Artikel 2.2 rör definitionen av en ” brottslig handling ”.
Våra tankar i frågan är mycket tydliga, liksom naturligtvis rådets.
Artikel 2 rör försök att erbjuda droger till andra – det innefattar särskilt politiken – och artikel 4.2 rör påföljder – där är det också mycket tydligt att en storskalig internationell narkotikahandel är involverad.
Jag skulle därför faktiskt vilja ge Kathalijne Maria Buitenweg rådet att ta tillbaka sitt ändringsförslag, eftersom det är mycket viktigare att kunna säga, redan under detta plenarsammanträde, att allt faktiskt redan uttryckligen anges där.
Jag anser därför att det är bra att vi arbetar vidare med frågan.
Det saknas naturligtvis ett antal saker, till exempel ett omnämnande av försvårande omständigheter, vilket vi tidigare hade tagit in.
Även om något av detta ingår i rambeslutet har det bara juridisk betydelse och inte den moraliska betydelse som vi skulle ha velat ge det, särskilt vad gäller straffbeläggande i fråga om att locka ungdomar att använda dessa motbjudande ämnen.
Jag ansluter mig till kommissionärens åsikt och säger att rambeslutet nu måste antas som ett litet men tydligt steg, och det är tydligt att Europa är villigt att ta itu med detta.
