# ID: svediakorp-gov445461
# author: Swiebel (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 294
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
I december förra året förkastade rådet parlamentets förslag till en bred definition av familjebegreppet.
Som en av initiativtagarna till förslaget sårade det mig naturligtvis.
Rådet har emellertid lämnat dörren på vid gavel för den fria rörligheten för alla EU: s medborgare, oberoende av vilken form av partnerskap de har valt.
I de länder där registrerade partnerskap erkänns inom det nationella rättssystemet måste medborgare från andra länder med samma typ av partnerskap erkännas.
Medlemsstaterna förväntas underlätta inresa och uppehälle för partner i ett fast förhållande och, om medlemsstaterna vägrar släppa in en familjemedlem måste de motivera detta.
Jag anser att det viktigaste steget framåt är att registrerade partnerskap nu för första gången erkänns i EU: s lagstiftning som en form av partnerskap.
Dessutom har det blivit tydligt att -förhållanden utgör ett problem vad gäller den fria rörligheten inom EU, och att länderna inte längre kan strunta i detta.
Det blir intressant att se den rättspraxis som växer fram ur detta nya direktiv.
Detta är definitivt inte slutet på striden, för att upprepa Jean Lamberts ord.
En vanlig fråga när det gäller denna politik är alltid om glaset är halvfullt eller halvtomt.
I detta fall tror jag, med tanke på diskussionerna i rådet och det nuvarande politiska sammanhanget, att vi har fått ut det bästa möjliga för EU: s medborgare.
Jag ser det inte som att vi ger efter för utpressning från rådet, som våra vänner Maurizio Turco och Marco Cappato gör i sin reservation, utan snarare som att vi är tacksamma för vad vi har.
Så får det alltså bli, och jag vill uppriktigt gratulera föredraganden.
