# ID: svediakorp-gov445454
# author: Santini (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 824
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
Det här förslaget, som lades fram i juli 2001, är ett förslag till direktiv som syftar till att kodifiera och i största möjliga utsträckning utveckla det europeiska medborgarskapet och i synnerhet gemenskapens regelverknär det gäller EU-medborgarnas och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier.
Rådets gemensamma ståndpunkt – detta bör väl också sägas – utarbetades och antogs under det italienska ordförandeskapet.
Av byråkratiska skäl befinner vi oss fortfarande på diskussionsstadiet i dag.
På vissa punkter skiljer sig rådets gemensamma ståndpunkt från kommissionens ursprungliga förslag, men den är ändå ytterst innovativ jämfört med gemenskapens nuvarande regelverk.
När det gäller rätten till bosättning ersätts till exempel uppehållstillståndet av en enkel registrering.
Ett permanent uppehållstillstånd kommer automatiskt att införas efter fem år och skyddet mot utvisningar kommer i allmänhet också att öka gradvis, i synnerhet när det gäller personer som har uppehållit sig länge i landet.
Den främsta fördelen med det här direktivet är emellertid att det stärker och förenklar den ytterst komplexa lagstiftning som har tillämpats i ett försök att reglera det här känsliga området sedan 1968.
Det här direktivet kommer att ersätta nio direktiv och ändra en förordning.
Detta innebär att från och med nu kommer det endast att finnas en text som reglerar vilka rättigheter EU-medborgarna har och kommer att ha för att röra sig och uppehålla sig inom Europeiska unionens territorium.
Definitionen av medborgare kommer också att få ett nytt innehåll, eftersom det här begreppet inte längre definieras enbart som en arbetstagare, studerande eller pensionär, utan som en medborgare som i egenskap av sin person innehar ett medborgarskap.
Jag skulle vilja erinra om att vi talar om gemenskapens medborgare och deras familjer, även om de är medborgare i tredjeländer.
Det här direktivet behandlar inte personer som inte är EU-medborgare men lagligt uppehåller sig inom unionens territorium.
EU har därför slutligen kommit med ny lagstiftning.
Det här kan beskrivas som närapå historiskt eller i alla fall riktigt betydelsefullt.
Jag skulle behöva mer tid, alltför lång tid, för att nämna alla de saker som kommer att ändras även i medborgarnas vardag.
Här är något av det allra viktigaste.
När det gäller ogifta partner bör dessa partner, i länder där den nationella lagstiftningen ger ogifta partner samma rättigheter som gifta par, framöver betraktas som gifta i allt väsentligt och därför ha samma rättigheter.
Jag vill erinra om att det för närvarande endast är möjligt med registrerade partnerskap mellan partner av samma eller annat kön i Nederländerna och Belgien, länder där det förekommer borgerliga äktenskap för homosexuella par.
I länder där det inte finns någon specifik lagstiftning för registrerade partnerskap tillämpas artikel 3 i direktivet.
Det här är en svår artikel att tolka och tillämpa och det är därför upp till EG-domstolen att tolka och klargöra den.
Föredraganden anser att detta är ett verkligt historiskt steg framåt.
För första gången erkänns ogifta pars rättigheter i en gemenskapsrättsakt av bindande karaktär, även om jag vill erinra om att detta görs inom ramen för den nationella lagstiftningen.
Beträffande familjens rättigheter finns det några mycket intressanta förändringar inom det här området.
När det gäller släktingar i direkt nedstigande led anses de enligt direktivet endast vara familjemedlemmar om de är yngre än 21 år eller försörjningsberoende.
För att släktingar i direkt uppstigande led skall anses vara familjemedlemmar enligt direktivet måste de vara försörjningsberoende.
Jag beklagar att det inte har skett några större framsteg i förhållande till den nuvarande lagstiftningen på den här punkten.
Kanske ville parlamentet inte införa några villkor, åtminstone inte i fråga om släktingar i direkt nedstigande led.
Andra nyheter gäller rätten till inresa, rörlighet och bosättning.
Det räcker att säga att det här direktivet innebär en fullständig förenkling av alla nuvarande formaliteter.
Jag nämnde tidigare att det har införts en stor nyhet i fråga om rätten till bosättning som erhålls automatiskt efter fem års laglig bosättning.
Detta är den faktiska poängen, ja, den centrala poängen med direktivet.
Det skulle också finnas många andra poänger, men det räcker att komma ihåg att utvisning avskaffas, fast inte i samtliga fall.
Jag skall snabbt gå vidare till slutsatserna: utvisning kan förekomma – detta är i linje med rådets beslut – men endast av allvarliga skäl som rör den allmänna ordningen eller säkerheten.
I korthet anser jag att det har varit bättre att godta en kompromiss, även om den sannerligen är ofullkomlig, när det gäller kommissionens förslag och de förbättringar som har gjorts av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, än att förkasta direktivet som med all säkerhet kommer att bli en milstolpe i upprättandet av det europeiska medborgarskapet.
