# ID: svediakorp-gov445451
# author: Martens (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 364
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
År 1994, för tio år sedan, hölls den internationella konferensen för befolkning och utveckling i Kairo, där ett brett spektrum av befolknings- och utvecklingsfrågor identifierades.
Handlingsprogrammet var välbalanserat och visade sig utgöra en fast utgångspunkt för åtgärder, framför allt när det gäller den breda bas som upprättades vid konferensen.
Detta gav också väldig drivkraft till de utvecklingsmål för millenniet som sedan utarbetades.
Under det senaste decenniet har det inte skett något som har gjort Kairomålen mindre viktiga eller aktuella.
Tyvärr är situationen fortfarande inte vad den borde vara.
Mindre än hälften av de finansiella mål som givarländerna enades om har uppfyllts.
I flertalet länder har kvinnornas ställning knappast förbättrats.
I synnerhet flickornas deltagande i primärundervisningen ligger långt efter de uppställda målen.
Aidsepidemin gör allt annat än förlorar mark, och dess framfart har inte kunnat hejdas.
Bashälsovård och reproduktiv hälsa kräver alltjämt stora investeringar.
Det gläder mig att utvärderingen av Kairo står på dagordningen i dag.
Men jag menar också att det är olyckligt att det inte sker i samma anda som när slutsatserna nåddes för tio år sedan.
Det betänkande som vi har framför oss är bara en bedömning av en del av Kairoslutsatserna, medan det fortfarande återstår mycket att göra inom andra områden.
Enligt min mening ger inte betänkandet en rättvis bild av programmets allmänt stödjande och omfattande räckvidd.
Betänkandet är tyvärr alltför inriktat på den i och för sig mycket viktiga och angelägna frågan reproduktiv hälsa, men det är olyckligt att ingen vikt har lagts vid andra viktiga ämnen som uttryckligen behandlas i Kairo, t.ex. hållbar utveckling, forskning, utbildning, i synnerhet för kvinnor och flickor, den utvidgade familjens roll och bekämpande av våld mot kvinnor.
I betänkandet behandlas inte heller den överenskommelse som nåddes i Kairo om att varje land, i egenskap av en suverän makt, ansvarar för att rekommendationerna genomförs i enlighet med den nationella lagstiftningen och utvecklingsprioriteringarna.
Det är särskilt viktigt när det gäller etiska frågor.
Därför menar jag att det förtjänar att stödjas.
