# ID: svediakorp-gov445441
# author: Wallström, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 386
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, parlamentsledamöter!
Jag tycker att detta var en mycket bra debatt.
Det var en exposé över både framgångar och tillkortakommanden när det gäller jämställdhetsarbetet i EU.
Det vi har diskuterat här har handlat både om strukturer och om normer.
Det har handlat om mycket konkreta problem och utmaningar av typen lika lön för lika arbete, barnomsorg och omsorg om de äldre, uppgifter som bör delas mer lika mellan makar för att samhället skall kunna fungera och en rad andra problem som förstås möter både män och kvinnor, men framförallt kvinnor, i dagens samhälle.
Det har varit en jämmerlig lista och redovisning av det som så många kvinnor, unga flickor och barn tvingas uppleva.
Det kallas, men jag tror att vi skall vara noga med att använda rätt benämning: det är ett slags sexslavhandel i dag i Europa och i världen.
Får jag chansen på vårtoppmötet är jag den förste att ta upp denna fråga allra högst på dagordningen.
På något sätt blir allt det andra vi talar om lite ihåligt och förlorar sin trovärdighet och kraft om vi fortsätter att tillåta detta direkta utnyttjande och denna direkta handel med människor över gränserna i Europa och internationellt.
Vi måste ibland prioritera och vara mycket noga med att hjälpa varandra i denna kamp.
Framför allt har debatten visat att vi i kommissionen måste göra det som ankommer på oss för att genomföra den existerande lagstiftningen och varför inte också försöka introducera ny lagstiftning.
Vi behöver använda alla våra tillgängliga instrument: lagstiftning, den öppna samordningsmetoden och våra finansieringsmöjligheter.
Vi tror faktiskt att det är riktigt att gå steg för steg när det gäller lagstiftning mot sexismen eller diskrimineringen mot kvinnor också utanför arbetsplatsen.
Ni har säkert noterat hur svårt det har varit med artikel 13 i direktivet.
Vi tror dock att vi steg för steg skall kunna lyckas också den här vägen.
Vi måste hjälpas åt över alla gränser för att nå fram till en situation där också män kan kliva upp och säga att de är feminister, därför att det faktiskt betyder att man ser till att både kvinnor och män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter.
