# ID: svediakorp-gov445437
# author: Klaß (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 392
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru kommissionär, mina damer och herrar!
Jag är tacksam mot min kollega Regina Batsos, vars initiativbetänkande i denna debatt har riktat vår uppmärksamhet på frågan om förenligheten mellan arbete och familjeliv.
Familjen är den minsta enheten i staten.
I den läggs grunden för ett fungerande samhälle, och den måste sättas främst bland samhällets intressen.
Men det är ett olyckligt faktum att våra familjer befinner sig i kris.
Vi är långt ifrån att uppnå vårt mål om förenligheten mellan arbete och familj.
Försörjningen måste organiseras kring familjen snarare än tvärtom.
De som tar hand om sina egna barn och ser efter äldre familjemedlemmar måste få ramvillkoren ordnade, så att dessa båda uppgifter kan förenas.
En nyckel till bättre förenlighet mellan familj och arbete ligger i partnerskapet mellan man och hustru, både när det gäller barnuppfostran och i fråga om hushållsarbetet som helhet.
Även om vi vet att man inte kan genomdriva det som en politisk åtgärd, måste vi hela tiden återkomma till det som ett diskussionsämne.
Kvinnor bär fortfarande den största bördan när det gäller att ta hand om en familj, och detta måste i likhet med hushållsarbetet tillmätas ett högre värde.
Det måste erkännas som ett arbete som är värdefullt för samhället, och det får inte längre diskrimineras.
Det är ytterst viktigt att medlemmarna i en familj får större valfrihet i frågan om de själva skall ta hand om hushållssysslorna och se efter barnen eller om de skall överlåta dessa uppgifter på andra.
Familjerna bör ha möjlighet att anlita någon utomstående för att utföra en del av hushållsarbetet.
Det är därför vi måste erkänna att även privata hushåll kan erbjuda arbetsmarknaden kvalificerad sysselsättning.
Om kvinnor väljer att vara hemmafruar, får de inte missgynnas i fråga om social trygghet när det blir dags för pension senare i livet.
För att underlätta återinträdet på arbetsmarknaden för den som under en tid har ägnat sig åt familjeplikter måste man också erbjuda yrkesutbildning under föräldraledigheten.
Detta är bara några saker som behöver rättas till, men det är många små kuggar som måste sättas i rörelse, om vi skall få en framgångsrik balans och harmoni mellan arbete och familjeliv för både män och kvinnor.
