# ID: svediakorp-gov445425
# author: Eriksson (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 457
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det saknas inte gamla, goda idéer och inte heller nya, goda idéer när det gäller att bekämpa diskriminering av kvinnor.
Det finns lagar, men det finns stora brister när det gäller tillämpningen och prioriteringarna.
Tidigare idag hade vi en presskonferens i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor.
Då fick jag höra att antalet personer som plockas in i EU: s medlemsländer för sexuell exploatering nu har ökat från 500 000 till 800 000.
Jag vill uttrycka min glädje över att ha en diskussion här den 8 mars med en svensk kommissionsledamot i dessa frågor.
Jag hade 1996 samma diskussion med Anita Gradin, som då tog upp siffran 500 000.
Sedan dess har vi antagit gemenskapslagstiftning och medlemsländerna har påstått att de prioriterar frågan.
Medan vi har lagstiftat och prioriterat har siffran alltså ökat med 300 000.
Detta visar väl att det nu är efterfrågesidan som måste sättas i fokus.
Annars kan vi öka anslagen till Daphne-programmet i all evighet utan att det får något bestående resultat.
Jag stöder till fullo Lissy Gröners förslag om ett europeiskt år om mäns våld mot kvinnor år 2006.
Jag tror att det är nödvändigt.
Jag tycker att det var bra med den gemensamma kampanjen 1999 som ett avstamp inför millennieskiftet.
Frågan kom då verkligen upp på bordet i samtliga medlemsländer.
Det är också mycket bra med en så kallad helpdesk hos kommissionen.
Många olika kvinnoorganisationer har kontaktat mig genom åren och sagt att det nästan är meningslöst att söka medel från Daphne-programmet.
Sökandet kräver så mycket jobb och så mycket utgifter att det inte ens är lönt att försöka.
Fru Bastos, jag tycker mycket bra om ert betänkande.
Samtidigt blir jag lite upprörd över att arbetslivets organisation blir alltmer barnfientlig.
Vi säger att det föds för få barn i EU och att EU har en åldrande befolkning.
Det borde finnas fler barn, men det är väl fullständigt begripligt att unga människor inte skaffar barn idag med tanke på de villkor som råder när det gäller att kunna ta hand om och fostra barnen.
Vi ser också att löneskillnaderna inte minskar utan ökar, både inom en och samma arbetsplats och mellan könen.
Tydligen kräver företagen idag outsinlig lojalitet från sina anställda.
Självklart måste det finnas barn- och åldringsvård i organiserad form.
Det vore slöseri om alla välutbildade kvinnor aldrig skulle kunna praktisera sina kunskaper.
Jag vill också passa på att tacka fru Valenciano Martínez-Orozco.
Det var oerhört intressant att föra samman tre olika grupper inom så kallade minoriteter i ett och samma betänkande.
