# ID: svediakorp-gov445422
# author: Avilés Perea (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 546
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru kommissionär!
Vi måste glädjas åt att vi i dag här har Daphne II-programmet, som är en fortsättning av det tidigare Daphne I-programmet och som tar upp rekommendationer från utvärderingsbetänkandet om Daphne I som jag var föredragande för.
Daphne-programmet syftar till att förebygga och bekämpa alla former av våld mot barn, ungdomar och kvinnor inom ramen för ett tvärvetenskapligt synsätt och har fortsatt att skapa större medvetenhet i Europeiska unionen för detta extremt allvarliga problem som tyvärr påverkar hela samhället.
Det tidigare programmets framsteg har noterats och har gjort att vi kunnat införa vissa nyheter i Daphne II, där jag i första hand skulle vilja betona den avsevärt högre budgeten: den har ökat från 20 miljoner euro till 50 miljoner euro vilket, även om det fortfarande verkar otillräckligt, ändå innebär ett avsevärt framsteg.
För det andra har vi utbytet av goda praxis och goda erfarenheter, särskilt när det gäller förebyggande åtgärder och hjälp till offer, såväl som studier och forskning.
För det tredje handlar det om att inrätta utbildningsinstrument i skolor, där vi måste börja med att förebygga våld och främja jämställdhet.
Slutligen gäller det införandet av träningsprogram för aktuella yrkesgrupper såsom jurister, poliser, läkare etc., och även utvecklingen och genomförandet av rehabiliteringsprogram för angripare, eftersom angripare ibland lämnar fängelset och återgår till att angripa offret, vilket orsakar dem ytterligare skada.
Det är en nyhet som jag tror blir mycket viktig i framtiden.
Vi måste också särskilt uppmärksamma förebyggande för de grupper som löper störst risk, såsom funktionshindrade kvinnor eller kvinnor som befinner sig i särskilda situationer på grund av att de tidigare varit offer för våld.
Det är med andra ord ett program som fortsätter att insistera på nolltolerans när det gäller våld mot barn, ungdomar och kvinnor.
Jag skulle också vilja hänvisa kort till Regina Bastos betänkande om att förena privatliv och arbetsliv.
Jag måste gratulera henne till ett mycket intressant och mycket djupgående arbete som bör ligga till grund för andra arbeten från kommissionen, i syfte att kunna göra något som verkligen påverkar lagstiftningen i medlemsstaterna när det gäller att förena arbete och familjeliv.
Vi måste skapa förhållanden som hjälper kvinnorna att utveckla sitt yrkesliv utan att det innebär problem för familjerna, med hjälp av lämpliga ändringar i form av nya kontrakt för deltidsarbete, och komma ihåg att det här inte får skapa problem med bidrag till den sociala tryggheten vilket kan skada framtida förmåner, genom att skapa barnomsorg och dagcentrum för beroende personer, något som i allmänhet är kvinnornas ansvar, liksom stöd och hjälp till familjer med många barn.
Kvinnorna måste få högre löner, för vi vet att de tyvärr fortfarande får sämre betalt än män för samma arbete, och vi måste göra framsteg när det gäller Lissabonmålen så att kvinnorna verkligen får större utrymme på arbetsplatserna.
Lika rättigheter måste inte betyda att kvinnor ger upp familjelivet, vilket ofta sker, eller ger upp moderskapet eller annat ansvar.
Vi måste åstadkomma en förändring som leder till större sammanjämkning och delat ansvar med männen på jämställda grunder.
