# ID: svediakorp-gov445418
# author: Wallström, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,368
# sentences: 62
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag välkomnar denna gemensamma debatt på Internationella kvinnodagen om frågor som är av betydelse för miljoner kvinnor.
Detta är en dag inte bara för firande, utan även för eftertanke.
Vad är det vi firar?
Det är givetvis den framgång vi har nått på vägen mot jämställdhet mellan könen i Europeiska unionen, men även vår solidaritet med kvinnor över hela världen, i alla länder, och vi tänker särskilt på dem som lever under stridigheter och fattigdom, vilkas rättigheter dagligen kränks.
Vi måste också tänka på hur långt vi egentligen har nått.
Detta kan få oss att undra om vi verkligen har så mycket att fira.
Europeiska unionen står inför en historisk utvidgning, och vi blir snart en union bestående av 450 miljoner människor, av vilka mer än hälften är kvinnor och flickor.
Ändå kan vi fortfarande inte påstå att kvinnor i allmänhet åtnjuter samma status som män i europeiska samhällen.
Inte heller är de rättvist representerade på nationella eller internationella beslutsfattande nivåer.
Våld och handel med kvinnor eller snarare sexslavhandel – som är det riktiga ordet – förblir ett gissel som vi inte har lyckats ta itu med på ett tillräckligt effektivt sätt.
Å andra sedan är det sant att vi har gjort betydande framsteg under de senaste 50 åren, med Europaparlamentet i en ledande roll.
Vi måste fortsätta att bygga på dessa prestationer och se till så att den jämställdhetslagstiftning utanför arbetsmarknaden som nyligen har föreslagits kommer att bli EU-lagstiftning.
Vi måste göra allt som står i vår makt för att försäkra oss om att vi får en balanserad kvinnorepresentation i nästa Europaparlament.
Jämställdhet mellan könen går hand i hand med demokrati på alla nivåer.
Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter.
Frihet från diskriminering, som kommer till uttryck i stadgan om de grundläggande rättigheterna, är demokratins hörnsten.
Men demokrati kräver mer än frånvaron av diskriminering: den kräver ledarskap.
Ett bra ledarskap betyder att dela makten för att ta beslut i politiskt, ekonomiskt och samhälleligt liv, offentlig förvaltning och i hemmet.
Vi har fortfarande en lång väg att gå.
Jag börjar med att svara Anna Karamanou.
Kommissionen diskuterade resultaten av sina åtgärder för att främja jämställdhet mellan könen vid det möte som kommissionärsgruppen för jämställdhet höll i onsdags.
Vi var båda där.
Detta möte hålls varje år.
Det leds av ordförande Romano Prodi och närvarande är ledamöter av detta parlament, rådets ordförandeskap, Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, kommissionärer ansvariga för frågorna på dagordningen, ordförande för Europeiska kvinnolobbyn och Rådgivande kommittén för jämställdhet mellan kvinnor och män.
Jag vill poängtera att kommissionärsgruppen spelar en viktig roll för att göra politiken för jämställdhet mellan könen mer synlig, och den har aktivt verkat för jämställdhet mellan könen på flera områden.
Kommissionen kan göra anspråk på flera framgångar inom detta område.
Ett aktuellt exempel är antagandet i november 2003 av förslaget till ett nytt direktiv om könsdiskriminering inom området tillgång till och tillhandahållandet av varor och tjänster.
Ett annat exempel är det första betänkandet om jämställdhet mellan kvinnor och män, som stats- och regeringschefer begärt till Europeiska rådets vårmöte, vilket antogs av kommissionen den 19 februari.
Detta betänkande stakar ut de utmaningar vi kommer att möta, och även riktlinjer för framtiden, särskilt när det gäller det nya utvidgade EU.
Dessutom bör det noteras att kommissionen i sin sista vårrapport uppmanar stats- och regeringscheferna att binda sig till att anta det nya direktivet mot diskriminering före mars 2005, något som tydligt bevisar att jämställdhet mellan könen fortfarande har högsta prioritet på rådets och kommissionens dagordningar.
Förutom moderniseringen och utvidgningen av lagstiftning har kommissionen gått vidare med främjandet av jämställdhet mellan könen inom ramen för den europeiska sysselsättningsstrategin och den socialpolitiska dagordningen.
Integreringen av ett jämställdhetsperspektiv – att införliva jämställdhet mellan könen på alla politiska områden och alla stadier av beslutsfattande – har påbörjats, tillsammans med andra åtgärder, både i medlemsstaterna och på EU-nivå.
Detta återspeglas inte bara i vissa mål och riktlinjer i den öppna samordningsmetoden inom områdena sysselsättning, social integration och socialt skydd, utan också i ansträngningarna att minska klyftor mellan könen när det gäller utbildning, fortbildning och forskning.
Detta tillvägagångssätt är inbegripet i styrdokumenten om strukturfonder.
Kommissionen har också tagit konkreta initiativ för att förbättra integreringen av ett jämställdhetsperspektiv inom politiken för utveckling och yttre förbindelser.
Dessutom utövar den en aktiv personalpolitik inom sina egna avdelningar.
Förutom detta har ett intensivt utbyte av åsikter om införandet av könsbudgetering ägt rum mellan Europaparlamentet och kommissionen.
Vad beträffar Anna Karamanous andra fråga, så kan den nuvarande kommissionen inte ge något löfte om hur den nya kommissionen kommer att organisera sitt arbete och vilka huvudfrågorna kommer att vara.
Men det grundläggande löftet om att främja jämställdhet mellan könen i EU: s politik och åtgärder kommer inte att ändras.
Trots det kommer det att vara av grundläggande betydelse med en högnivåmekanism som tar itu med jämställdhet horisontellt, eftersom den garanterar ett ledarskap på hög nivå.
En strategi uppifrån och nedåt – vilket också är nödvändigt – förstärker synligheten för jämställdhetsfrågor och främjar samarbete.
Särskilda arrangemang beträffande en sådan grupps funktion måste bestämmas av nästa kollegium.
Jag vill varmt tacka Lissy Gröner, föredraganden för Daphne II-programmet, för hennes samarbete och för kvaliteten på hennes arbete om detta förslag, vilket är lika viktigt för parlamentet som för kommissionen.
Kommissionen fäster stor vikt vid förnyandet av Daphne-programmet, som tydligt uppfyller ett djupt känt behov hos den frivilliga sektorn och hos allmänheten.
Vårt mål är att upprätta en andra fas av Daphne-programmet för perioden 2004-2008, som bygger på de fyra års erfarenhet som har erhållits under genomförandet av det nuvarande Daphne I-programmet.
Alla områden där våld förekommer, som våld i hemmet, i skolor och på institutioner, på arbetsplatser, kommersiellt sexuellt utnyttjande, könsstympning, hälsopåverkan, könsrelaterat våld, kvinnohandel – det är ledsamt att listan på våld mot kvinnor är så lång – är fortfarande viktiga och bör vara föremål för åtgärder.
Organisationer som hjälper offren är fortfarande de bästa kanalerna för att nå och hjälpa mottagarna av dessa åtgärder.
Utöver detta är också utbildningsorganisationer, universitet, frivilliga föreningar, forskningscentrer och lokala myndigheter kvalificerade för programmet.
Programmet kommer att bidra till huvudmålet att förse medborgare med en hög skyddsnivå mot våld, inklusive skydd av den fysiska och mentala hälsan inom ramen för ett område av frihet, säkerhet och rättvisa.
Det är avsett att förebygga och bekämpa alla former av våld mot barn, ungdomar och kvinnor.
Genom att göra det kommer programmet att bidra till hälsa och social välfärd.
Texten representerar en välbalanserad kompromiss som kommer att göra det möjligt för gemenskapen att ta upp kampen mot våldet under ytterligare fem år med rimliga finansiella resurser.
Jag vill också tacka parlamentet för detta och för dess snabba behandling av detta beslut.
Det gläder mig att kunna bekräfta att de fem ändringsförslag som ändrar rådets gemensamma ståndpunkt välkomnas av kommissionen.
De första fyra förslagen omdefinierar vissa koncept och klargör programmets omfattning, och det femte ändringsförslaget innehåller krav på upprättandet av en stödtjänst för att hjälpa organisationer att utarbeta sina projekt och sedan att genomföra dem.
Kommissionen välkomnar detta förslag och gläds åt att genomföra det.
Detta kommer säkerligen att vara ett användbart verktyg för att hjälpa organisationer och kan därmed öka kvaliteten på förslagen vi tar emot.
Slutligen går jag över till Regina Bastos betänkande om möjligheterna att förena yrkesliv med familje- och privatliv.
Jag vill gratulera utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor, och särskilt Regina Bastos, för detta omfattande initiativbetänkande.
Jag noterar också det värdefulla bidraget från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och dess föredragande Herman Schmid.
Kan jag sätta mig, herr talman?
