# ID: svediakorp-gov445417
# author: Karamanou (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 770
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru kommissionär!
Det är en ära för mig att lägga fram det mycket viktiga betänkandet om situationen för kvinnor från minoritetsgrupper i Europeiska unionen för föredraganden María Elena Valenciano Martínez-Orozcos räkning, då hon inte kan delta i dagens sammanträde.
I betänkandet tas tre minoritetsgrupper upp: funktionshindrade kvinnor, migrerande kvinnor och romska kvinnor, och man fokuserar på problemet med den omfattande tystnad som döljer deras situation.
Dessa kvinnor står kvar i skuggan, genom att de gömmer sig bakom männen i sina grupper.
För att göra en mer korrekt analys föreslår föredraganden olika åtgärder för de minoritetsgrupper man hänvisar till i betänkandet, exempelvis utveckling av statistik och genomförande av en särskild utredning, dessa kvinnors delaktighet i beslutsfattandet, främjande av informationsteknologi, utbildning och undervisning och skydd av deras sexuella och reproduktiva hälsa.
Föredraganden tackar dessa tre minoriteternas organisationer för deras stöd till kvinnor och för deras goda samarbete under utarbetandet av betänkandet.
När det gäller funktionshindrade kvinnor finns det för det första 44 600 000 personer med funktionshinder i Europeiska unionen, vilket motsvarar 15,7 procent av de europeiska medborgarna, en siffra som lär öka till 25 procent när Europeiska unionen utvidgas.
Man uppskattar att kvinnor utgör 51 procent av hela den funktionshindrade befolkningen.
Det finns emellertid anledning att tro att denna siffra skulle kunna vara högre: 53 procent, vilket kan öka till 58 procent år 2015.
I motsats till de 55 procenten arbetsföra kvinnor är det bara 25 procent av de funktionshindrade kvinnorna som arbetar.
De har vanligtvis ett arbete med lägre status, som är dåligt betalt och har färre fördelar än vad funktionshindrade män har.
Problemet är att det inte finns någon karriärvägledning för att möta funktionshindrade kvinnors särskilda behov.
Våld är inte bara något som ofta förekommer i funktionshindrade kvinnors liv, i många fall är våld den faktiska orsaken till att de är funktionshindrade.
Man uppskattar att våld är huvudorsaken till död och funktionshinder över hela världen, före cancer, trafikolyckor och till och med krig, för kvinnor mellan 16 och 45.
När det för det andra gäller migrerande kvinnor finns det enligt FN: s totala siffror från 1990 – tyvärr har vi inte nyare uppgifter än så – 12 miljoner migrerande kvinnor i Europa.
Antalet fortsätter självfallet att öka, även om inga exakta uppgifter finns att tillgå.
Fattigdom och social instabilitet är centrala faktorer i migrerande kvinnors liv.
Svårigheter att få tillträde till arbetsmarknaden som ett resultat av kulturella och språkliga hinder, bristen på erkännande av deras yrkeskvalifikationer, stereotyper och fördomar, rasism och åsidosättande av deras rättigheter gör att kvinnliga invandrare blir kvar på arbetsmarknadens lägre nivåer eller inom den svarta ekonomin, eller blir beroende av män för sin överlevnad.
Många av dessa kvinnor blir kvar i hemmet och tar hand om barn eller arbetar som städare, och de sitter fast i den traditionella kvinnorollen vilket leder till social isolering och bristande tillgång till grundläggande social service.
De blir också marginaliserade i processen med ökande social rörlighet, vilket skapar en kedjereaktion av social utslagning.
Stängda gränser och restriktioner för invandringen ökar de inofficiella nätverkens betydelse och den vinst som görs av de maffialiknande nätverken som idkar människohandel.
När det gäller kvinnor som är offer för handel för sexuellt utnyttjande måste beviljandet av tillfälliga uppehållstillstånd uppmuntras.
När det gäller de romska kvinnorna finns det uppskattningsvis 8 till 10 miljoner romer i Europa, även om det faktum att detta folk fortfarande traditionellt är nomader till sin natur gör att siffrorna är otillförlitliga.
De siffror som används bör därför hanteras med försiktighet.
Enligt folkräkningen är andelen romska kvinnor 51 procent, vilket är jämförbart med siffran för kvinnor i allmänhet.
Den romska befolkningen har höga födelsetal, men också höga siffror för vuxen- och barnadödlighet.
Kvinnorna gifter sig i allmänhet mycket unga och får sitt första barn tidigare än inom andra etniska grupper.
Livslängden är 13 respektive 17 år kortare för romska män och kvinnor än för resten av befolkningen.
Höga födelsetal i kombination med hög dödlighet resulterar i en i första hand ung romsk befolkning.
80 procent är yngre än 34 år, medan 43 procent är under 14 år.
Låt oss utnyttja dagens internationella kvinnodag till att besluta oss för att vända vår uppmärksamhet och våra tankar till dessa kvinnor och vidta särskilda åtgärder för dessa minoritetsgrupper i Europeiska unionen.
