# ID: svediakorp-gov445415
# author: Gröner (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 708
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, fru kommissionär, mina damer och herrar!
Det bådar gott att vi håller den här debatten på Internationella kvinnodagen och på så sätt engagerar oss i sådana frågor som att uppmärksamma bekämpandet av våld i de länder vi kommer ifrån.
Anna Karamanou hänvisade till allt vi uppnått sedan Finland för ett sekel sedan blev det första landet i Europa att ge kvinnor rösträtt.
Resultaten har varit många och är det enda som räknas, men inget av dem uppstod automatiskt – kvinnor har alltid varit tvungna att kämpa hårt för dem.
Som föredragande för Daphne-programmet skulle jag vilja beskriva den situation vi i dag står inför som toppen på ett isberg.
Jag tänker på rättegången mot Marc Dutroux, ett fall där vi kan förvänta oss att ett verkligt träsk av våld mot kvinnor och barn avslöjas.
Man kanske kan säga att vi kan se att det initiativ som ledde till Daphne-programmet för tio år sedan, vid en tidpunkt när Dutroux brott uppdagades, nu utgör en direkt koppling till programmets andra steg, som syftar till att förebygga och bekämpa våld mot barn, ungdomar och kvinnor.
Det andra steget, som pågår mellan 2004 och 2008, åtföljs av en betydande ökning av resurserna, och jag måste påminna er om att vi nu har 10 miljoner euro per år, jämfört med 5 miljoner per år under den första perioden.
Även om detta fortfarande inte är mer än en droppe i havet är det mycket brådskande att dubbla årsbudgeten på detta sätt eftersom Daphne I bara lyckades finansiera 13 procent av de bra projekten.
Mycket av kunskapen från det första stadiet av Daphne har tagits med i det nya programmet.
Vi förde en lång kamp med kommissionen och rådet för att en hjälpcentral skulle inrättas för icke-statliga organisationer som vill ha hjälp från programmet för första gången, särskilt i de nya medlemsstaterna där strukturerna i icke-statliga organisationer för kvinnor fortfarande är mycket svaga.
Det som nu är ändringsförslag 5 är en skrivning som rådet kan instämma i, och jag hoppas att vi snart uppnår en överenskommelse om detta.
Förslaget till betänkande innehåller också ett förslag om att utnämna 2006 till det europeiska året mot våld, att inrätta en bred offentlig debatt som syftar till att utveckla ytterligare initiativ för att stoppa det dödliga våldsvirusets framsteg.
Jag kan bara nämna ett fåtal av dem: vi har sett en dramatisk ökning av handeln med kvinnor och enligt Internationella organisationen för migration har 500 000 kvinnor smugglats in i Europeiska unionen för att utnyttjas sexuellt och tvingas till prostitution.
Siffran har nu stigit till 800 000 och de välorganiserade brottsliga slavhandelskretsarna – för det är vad jag kallar dem – drar sig inte heller för att även handla med barn.
I ett av våra ändringsförslag avstyrde vi ett förslag från rådet om att Daphne II-programmet skulle koncentreras mer på förbrytarna.
Vi förstod inte varför redan magra resurser skulle tas från offren, och varför förbrytarna skulle ses som en målgrupp.
Dessutom är det så att de förebyggande åtgärderna inom Daphne I redan underlättar arbetet med förbrytare och offer och sammanför dem.
Informella dialoger mellan rådet, kommissionen och mitt utskott gjorde att vi kunde komma överens om förslag som vi lade fram för utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor i form av ändringsförslag.
Om vi skulle uppnå en bred majoritet för att stödja dessa ändringsförslag i morgon skulle det vara en tydlig signal till kvinnorna – och inte bara till kvinnorna utan även till EU-organisationer – om att vi manar till strid mot våldet, och att vi inte kommer att passivt se på medan brottsliga gäng tjänar miljarder.
Jag vill tacka kommissionen, och särskilt kommissionär Vitorino, och det irländska och italienska ordförandeskapet i rådet för deras samarbete.
Jag hoppas att vi kan förvänta oss ett brett stöd för dessa fem ändringsförslag i morgon, och att den gemensamma ståndpunkten, efter ändringarna, då kan träda i kraft utan dröjsmål, eftersom programmet för den nödvändiga uppgiften med att bekämpa våldet verkligen behövs.
