# ID: svediakorp-gov445414
# author: Karamanou (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 799
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag är särskilt hedrad över att på Internationella kvinnodagen få tala i kammaren inom ramen för förfarandet för muntliga frågor.
Herr talman!
I dag är det Internationella kvinnodagen och den sammanfaller med 20-årsjubileet för utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor och det utskottet uträttat i vårt parlament, vilket är en mycket bra anledning att bedöma och utvärdera vår jämställdhetspolitik.
Stora framsteg har utan tvekan skett under de senaste tjugo åren inom alla områden, tack vare de politiska initiativ som tagits inom parlamentet och på nationell nivå, liksom initiativ från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor i Europaparlamentet, och jag skulle vilja ta tillfället i akt att tacka talman Cox för hans stöd.
Kvinnors deltagande i Europaparlamentet ökade från 6 procent av ledamöterna till 16 procent 1979, när de första valen hölls, och till 31 procent 1999.
Vi siktar på och hoppas att denna siffra skall öka ytterligare i det kommande valet i det utvidgade EU med 25 medlemmar.
Jämställdhet och ett fullständigt genomförande av kvinnors produktionspotential erkänns nu av alla som en nödvändig förutsättning för att fullgöra Lissabonstrategin och stärka vår delaktiga demokrati.
Under de senaste tjugo åren har de största framstegen som gjorts utan tvekan gällt kvinnors deltagande och prestationer på alla utbildningsnivåer, och i dag utgör kvinnorna 55 procent av dem som tar examen i Europeiska unionen.
Trots de obestridda framstegen finns fortfarande betydande skillnader och avvikelser mellan könen inom alla områden, vilket slagits fast i kommissionens första årsrapport som kommer att diskuteras vid vårens möte i Europeiska rådet om några dagar.
Våld mot kvinnor, människohandel, arbetslöshet, oförmåga att kombinera yrkes- och privatliv, otillräcklig barnomsorg och äldrevård, skillnader i lön och befordran är brännande frågor som snarast måste lösas, eftersom de direkt berör både överträdelse av rättigheter och ekonomins hållbarhet och konkurrenskraft.
Tyvärr är det med oro och sorg vi noterar att ett stort antal medlemsstater, trots att de införlivat gemenskapsdirektiven i sin nationella lagstiftning, inte verkar villiga att främja omfattande åtgärder som skulle leda till att orättvisorna försvinner.
Det är en besvikelse att ett stort antal medlemsstater knappast ens följer rådets rekommendationer.
När man ser tillbaka på de fem senaste åren var översynen av direktivet om likabehandling på arbetsplatsen och främjandet av integreringen av jämställdhetsperspektivet en viktig milstolpe när det gäller att främja jämställdheten.
Eftersom vi inte bara kan tala om jämställdhet på arbetsplatsen välkomnar vi även Anna Diamantopoulous initiativ till ett nytt direktiv, som bygger på artikel 13 i fördraget och som innebär att all diskriminering kommer att förbjudas när det gäller att få tillgång till varor och tjänster.
Vi kan genom våra gemensamma ansträngningar och inom ramen för den framtida europeiska konstitutionen sakta men säkert överbrygga klyftan i unionen och fungera som ett lysande exempel för resten av världen, i områden där kvinnor fortfarande kämpar för sina grundläggande mänskliga rättigheter.
När vi nu närmar oss tioårsdagen av FN: s världskonferens om kvinnor i Peking 1995, då 180 regeringar kom överens om en gemensam åtgärdsplattform för att främja kvinnors rättigheter, ser vi att dessa åtaganden ännu inte uppfyllts.
Kvinnorna utgör fortfarande 70 procent av världens fattiga, flickor i Afrika söder om Sahara löper sex gånger större risk än pojkar att drabbas av hiv, fyra miljoner kvinnor och barn är offer för våld och sexuellt utnyttjande, och samtidigt innehar kvinnorna endast 15,2 procent av parlamentsplatserna.
Det är anledningen till att vi, även inom ramen för nya utmaningar som uppstår genom den teknologiska utvecklingen och ekonomins globalisering, måste förnya och skynda på åtgärder när det gäller kvinnors rättigheter för att åstadkomma en demokratisk och delaktig global mellanstatlighet som kommer att leda till en rättvis fördelning av världens resurser, jämställdhet mellan könen och en hållbar utveckling för alla.
Vi kan diskutera detta vid en ny konferens som vi kan kalla ” Peking + 10 ” och för vilken vi förväntar oss ett relevant initiativ från kommissionen.
Fru kommissionär!
Jag skulle vilja be er att besvara de aktuella frågor jag skall ställa till er.
För det första: vilka är de specifika resultaten av det arbete som utförts av gruppen av kommissionärer för att främja jämställdhet?
För det andra: instämmer kommissionen i att en kommissionär bör utses vars huvudfråga skall vara jämställdhet mellan könen?
Även om rådets företrädare inte är här har vi bett rådet att kräva att medlemsstaterna skall överlämna en förteckning med tre förslag på kommissionärer som företräder båda könen, för att uppnå en rättvis sammansättning av den nya kommissionen ur könsperspektiv.
Detta förslag har redan lämnats av konventet.
