# ID: svediakorp-gov445341
# author: Berthu (NI ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 243
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Genom att anta Roberto Felice Bigliardos betänkande om de offentliga finanserna i EMU har Europaparlamentet till slut tagit bort uppmaningarna till sanktioner mot Frankrike och Tyskland för brott mot stabilitets- och tillväxtpakten från den ursprungliga texten.
Detta är klokt.
Trots det röstade jag emot texten som helhet, eftersom det som är kvar knappast är bättre än vad som togs bort.
I betänkandet föreslås i själva verket åtgärder för att reformera stabilitets- och tillväxtpakten för att göra den intelligentare, vilket är omöjligt.
Pakten själv är verkligen löjlig, eftersom den påbjuder en enhetlig budgetregel som alltid kommer att vara godtycklig, även om den skulle bli mer sofistikerad i framtiden.
I stället måste varje regering, som är ansvarig inför sitt folk, ges större frihet att bedöma vilken politik som bäst tjänar samhällets intressen.
Man skulle naturligtvis kunna hävda att eurons existens innebär att en viss harmonisering av budgethanteringen är nödvändig.
Men denna regel är inte strikt, som vi kan se just nu, med en euro som ligger kvar på en hög nivå trots den totala divergensen när det gäller den nationella politiken.
Om införandet av den enhetliga valutan verkligen måste innebära standardisering, i fråga om budgethanteringen eller på annat sätt, skulle detta i alla fall leda till så oerhörda kostnader att man borde ställa sig frågan om processen som helhet fortfarande var fördelaktig eller inte.
