# ID: svediakorp-gov445285
# author: Isler Béguin (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 436
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill också gratulera Per Gahrton till hans betänkande, som vi ledamöter i den särskilda delegationen för parlamentsvalet i Georgien stöder.
Jag vill säga att vad beträffar övergången till demokrati i länderna i Sydkaukasien ger sammetsrevolutionen i Georgien äntligen, som vi hoppas, lovande utsikter.
Denna nya situation kommer förhoppningsvis att äntligen göra Europeiska unionen intresserad av denna ytterst viktiga geostrategiska region och uppväga den förolämpning vi tilldelade den när den uteslöts från listan med våra nya grannar.
Dessa länder, som är medlemmar av Europarådet – ett råd som de skulle vilja betrakta som Europeiska unionens farstu – gör anspråk på att ha en europeisk kultur och måste snarast integreras.
Det står utom tvivel att vår union kommer att sträcka sig till Kaspiska havet i framtiden.
Därför måste vi göra allt som står i vår makt för att hjälpa denna region, som är mycket känslig för latenta regionala konflikter, hitta lösningar och se till att ingenting permanent eller konsensuellt förhandlas fram vid sidan av de demokratiska regelverk som förenar insyn med delaktighet för alla aktörer, medborgare och politiker.
Europeiska unionen måste mobilisera alla sina resurser och anstränga sig till det yttersta för att ge Sydkaukasien denna demokratiska infrastruktur, som den har gjort för andra regioner, eftersom denna region är och förblir en sidenväg för Europeiska unionen.
Att en särskild EU-representant har utsetts är visserligen ett framsteg, men det är långt ifrån tillräckligt.
Unionen måste investera, verkligen ge sig själv de resurser som fordras och ge dessa ömtåliga stater reella resurser, så att de separatistiska spänningar som skapar problem i till exempel Sydossetien, Abchazien och Adzjarien försvinner och så att en varaktig fred kan skapas, grundad på lämpliga stadganden.
Det är det enda sättet om dessa befolkningar i Sydkaukasien någonsin skall få en framtid, och det vet vi alla.
Dessa små postsovjetiska länders utveckling och övergångsprocess måste ses mot bakgrund av unionens resurser och potentialen i de lokala resurserna, inte deras nuvarande utsatta situation.
Gemenskapsmedel måste också anslås för att hjälpa till att stänga det armeniska kärnkraftverket i Medzamor, som ligger i ett område med jordbävningsrisk.
En övergång till hållbar, tillförlitlig och ekonomisk energi kan och måste bygga på förnybara energikällor.
Sydkaukasien håller på att gå in i ett nytt skede av sin historia.
Mina damer och herrar!
Detta tillfälle är alldeles för sällsynt, och Europeiska unionen har varit frånvarande för länge för att missa tåget den här gången.
