# ID: svediakorp-gov445283
# author: Volcic (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 522
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Problemen i Sydkaukasien är lika lätta att identifiera som de är att lösa.
Förutom omfattande stöd behöver vi en mycket ambitiös europeisk strategi och kanske ett utvidgat mandat för Heikki Talvitie, Europeiska unionens särskilde representant i Sydkaukasien.
Kommissionär Chris Patten har också talat om detta, men jag anser inte att kampen mot korruption för att minska fattigdomen och narkotikahandeln, eller ens en valanalys, räcker för att säga att dessa åtgärder skall utgöra strategin för området.
Det är naturligtvis svårt att verka i ett så ömtåligt sammanhang när minst tre inhemska tvister pågår.
Icke desto mindre blir det alltmer viktigt att vi lägger fram en plan.
Enligt det normala förfarandet skall ibland övergripande mål uppnås genom en enda konferens.
Jag tror emellertid att vi måste gå fram gradvis i fallet Sydkaukasien, steg för steg, i fråga om tvisterna och samarbetet.
Annars riskerar vi att resultatet blir mycket magert.
I Gahrtonbetänkandet görs en mycket detaljerad beskrivning av både situationen och behoven, och jag håller med föredraganden om att Sydkaukasienregionen måste ges en väldefinierad status inom ramen för den politik som vi kallar ” ett utvidgat europeiskt grannskap ”
Om vi skall nå stabilitet är det viktigt att Ryssland är inblandat.
President Putin – som i förrgår upplöste en regering som alltid har haft en ytterst tvetydig inställning till länderna i det före detta Sovjetunionen och särskilt till Sydkaukasien – måste också dra upp några riktlinjer för Kaukasus.
Mötet mellan Europeiska unionen och Ryssland i mars kan vara ett tillfälle att göra detta.
Alla de intressen och värden som fordras för att ett samarbete skall komma till stånd måste klargöras både till sin form och substans.
Dessutom måste vi beakta det faktum att öppnandet av olje- och gasledningen Baku-Tbilisi-Ceyhan om två år kommer att få en enorm strategisk betydelse.
Vi vet inte om till exempel miljardären Mikhail Khodorkovskij tänker ingå avtal mellan sitt företag Yukos och det amerikanska företaget Exxon, och vi vet inte heller i vilken utsträckning en omvald president Putin skulle stödja en sådan utveckling.
Vi vet inte heller vilken kedjereaktion som skulle uppstå i dessa fall.
Att tala illa om olje- och gasledningar av miljöskäl är bara en retorisk övning.
Oljan måste i vilket fall som helst fraktas från Kaspiska havet till Svarta havet.
Under kalla kriget försökte man undvika sovjetiskt territorium när man planerade olje- och gasledningar, men situationen håller nu på att förändras.
Jag anser dock att man i Gahrtonbetänkandet uppmärksammar de orosmoment som finns kring detta och kring andra okända faktorer i regionen på ett bra sätt.
Tack vare oljetillgångarna kommer Azerbajdzjan att bli rikt och Georgien kommer att få transiträttigheter medan Armenien inte får någonting.
På så sätt kan nya källor till välstånd skapa nya obalanser, vilka bara kan jämnas ut genom politiska insatser.
Man måste helt enkelt inse att det framtida läget inte kommer att tillåta att ett dödläge, ett status quo, blir långvarigt i områden där konflikter rasar.
