# ID: svediakorp-gov445282
# author: Stenzel (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 485
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionär!
Sydkaukasien är en krisregion på tröskeln till Europa, och ända sedan Sovjetunionen föll samman och Nagorno-Karabachkonflikten bröt ut har Europeiska unionen haft ett strategiskt snarare än enbart humanitärt intresse av att vidmakthålla ekonomisk och politisk stabilitet.
En av konsekvenserna av Europeiska unionens utvidgning är att dessa krishärdar kommer närmare oss, och utsikten till en grannskapspolitik som bygger på det nuvarande partnerskaps- och samarbetsavtalet bör bidra till att stabilisera regionen.
Förra året hölls det val i alla de tre kaukasiska staterna, och en särskild delegation från Europaparlamentet, som föredraganden ingick i, kom fram till att dessa val inte alltid hade några beröringspunkter med våra demokratiska uppfattningar om vad val och demokrati handlar om.
Om man lägger ihop etniska konflikter, massfattigdom, korruption och avsaknad av demokrati får man en explosiv blandning.
Till denna kan man lägga den fortfarande olösta konflikten som har sitt centrum i Nagorno-Karabach och som har lett till att Azerbajdzjan har förlorat 20 procent av sitt territorium samt att en omfattande flyktingström har uppstått, och som enbart mellan 1992 och 1999 kostade Europeiska unionen i storleksordningen 180 miljoner euro.
Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna har försökt undvika att underblåsa konflikten och ta hänsyn till de stridande parternas mottaglighet liksom till Rysslands och Turkiets inflytande i regionen.
Politiska lösningar kan inte påtvingas bakvägen, utan de inblandade parterna och deras strategiska uppbackare måste själva hjälpa till att minska spänningarna.
Att inte ingripa räcker naturligtvis inte som strategi.
Därför kan det ha varit till nytta att vi har utsett en särskild representant i regionen, inte minst eftersom det har gjort EU: s närvaro i Sydkaukasien mer synbar.
Någonting som skulle vara mycket nyttigt vore dock en tydlig avspänning i förbindelserna mellan Turkiet och Armenien, vilket skulle innefatta att Turkiet häver sin blockad.
Den stabilitetspakt som denna kammare med full rätt vill ha för Sydkaukasien har inga riktiga utsikter till framgång om inte konflikterna mellan grannländer löses, särskilt Turkiets konflikt med dessa länder.
Det ligger i vårt humanitära och demokratiska intresse och har också betydelse för vår energistrategi, som innebär att det inte finns något alternativ till en mer djuplodande strategi för Sydkaukasien.
I början av året tog också utrikesministrarna hänsyn till detta när de uppmanade kommissionen och den höge representanten att ta med Armenien, Azerbajdzjan och Georgien i det nya initiativet för ett ” utvidgat europeiskt grannskap ”.
Om vi skall kunna minska spänningen måste det finnas en medvetenhet om att det knappast finns några möjligheter för att konceptet med ett utvidgat europeiskt grannskap blir verklighet, hur angeläget det än är, om inte de länder som berörs av konflikten gör Turkiet, Ryssland, Förenta staterna och Europeiska unionen delaktiga i försöken att lösa den.
