# ID: svediakorp-gov445259
# author: Patten, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,048
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
De ledamöter av parlamentet som läser eller för den delen, kommer att erkänna att samarbetet mellan EU och Ryssland inte alltid är så okomplicerat som det skulle kunna vara.
Jag måste säga att jag beklagar detta djupt.
Varför är det så?
Därför att stabila och konstruktiva förbindelser med Ryssland är av grundläggande vikt för EU, och också för att stabila och konstruktiva förbindelser med EU är av grundläggande vikt för Ryssland.
Det ligger tydligt i vårt intresse att försöka främja nära förbindelser med ett öppet, stabilt och demokratiskt Ryssland, som agerar, hoppas vi, som en pålitlig partner som kan värna om europeiska värden, fortsätta med reformer, genomföra åtaganden och, i samarbete med EU, spela en konstruktiv roll i de stater som nyligen har blivit oberoende.
Utgångspunkten för det meddelande som kommissionen antog den 9 februari, ett meddelande som starkt påverkade utrikesministrarnas diskussioner i måndags, är det ömsesidiga beroendet mellan EU och Ryssland, och vår önskan att bygga upp ett verkligt strategiskt partnerskap, grundat på gemensamma värderingar som grundas på och motiveras av våra uppenbara gemensamma intressen.
Det finns positiva faktorer i förbindelserna, men totalt sett måste vi finna oss i att resultaten av fem års allt intensivare samarbete inte blev så positiva som vi förväntade oss.
Vi måste göra något åt detta.
Tre viktiga slutsatser kan dras från översynen av förbindelserna mellan EU och Ryssland, som diskuterades i måndags.
För det första sände EU ett kraftfullt, tydligt och offentligt budskap till Ryssland om att vi förväntar oss att partnerskaps- och samarbetsavtalet skall utsträckas till att omfatta de tio anslutningsländerna utan några förhandsvillkor eller åtskillnader till den 1 maj.
Kommissionen har fört intensiva diskussioner med Ryssland.
Vi hoppas att vi har lyckats övertala deltagarna i samtalet om att frågan om att utsträcka partnerskaps- och samarbetsavtalet måste lösas snabbt.
EU är å sin sida redo att, parallellt med förlängningen av partnerskaps- och samarbetsavtalet, diskutera den befogade oro som Ryssland kan känna när det gäller effekterna av utvidgningen.
Jag hoppas att våra försök att lösa denna fråga så snabbt som möjligt inte kommer att påverkas av bildandet av Ryska federationens nya regering, som vi ser fram emot att samarbeta med i sinom tid.
För det andra bekräftade ministrarna att EU: s förbindelser med Ryssland är mycket viktiga.
De enades om att EU bör engagera sig i Ryssland, att vi bör vara beredda att diskutera alla komplicerade frågor av ömsesidigt intresse, och som en del av denna inställning bör EU betona att dess partnerskap med Ryssland inte bara drivs av gemensamma intressen, utan även bygger på delade värderingar.
Detta förutsätter uppriktiga diskussioner om rysk praxis som strider mot europeiska värden, som mänskliga rättigheter i Tjetjenien, mediefrihet och miljösamarbete.
Detta innebär även att vi inte får tveka att kraftfullt försvara EU: s intressen.
För det tredje erkände ministrarna att det är nödvändigt att EU förändrar handeln med Ryssland – så att den blir mer ” enhetlig ”, för att använda byråkratisk terminologi.
Man enades om att EU skall fastställa tydliga, överenskomna mål och ståndpunkter före varje möte med Ryssland.
Om vi vill bygga upp något som uppriktigt kan beskrivas som ett strategiskt partnerskap måste EU: s budskap vara balanserade och sammanhängande, och våra ambitiösa politiska förklaringar måste följas av framsteg när det gäller innehållet.
Detta kräver bättre samordning mellan den politik som utformas på EU-nivå, och enskilda medlemsstaters inställning till förbindelserna med Ryssland.
Hur kan det till exempel komma sig att EU undertecknar gemensamma uttalanden med Ryssland, i vilka vi enas om att utöka samarbetet när det gäller krishantering, och vi ändå inte lyckas övertyga Ryssland om att samarbeta för att lösa de mycket reella problemen i Moldavien och Sydkaukasien?
Varför ser vi dessutom att enskilda medlemsstater går med på att förenkla visumförfarandena för Ryssland, samtidigt som Ryssland blockerar slutförandet av ett återtagandeavtal?
I det betänkande som den ärade ledamoten så vältaligt lade fram denna morgon kommer många av dessa åsikter till uttryck; betänkandet är enligt min mening ett välkommet bidrag till debatten om våra förbindelser med Ryssland.
Vår uppgift är nu att omsätta ord i handling och utforma ett mer sammanhängande och strategiskt tillvägagångssätt när det gäller Ryssland, som återspeglar den utvidgade unionens uppfattning.
Det är viktigt att EU gör verkliga framsteg i sitt samarbete med Ryssland.
Detta är viktigt för näringslivet, som vill få tillträde till den lovande ryska marknaden – vi måste trots allt komma ihåg att över 50 procent av Rysslands handel att kommer att ske med EU efter utvidgningen.
Det är också viktigt för energiimportörer, med hänsyn till Rysslands ställning som en stor olje- och gasleverantör.
Och det är inte minst viktigt med tanke på att Ryssland måste axla en större börda än landet har gjort tidigare om vi skall kunna ta itu med gränsöverskridande problem som miljöföroreningar, olaglig invandring och organiserad brottslighet.
Under diskussionerna vid rådets (allmänna frågor och externa förbindelser) sammanträde bekräftades på nytt EU: s intresse av att främja integration på lång sikt genom att skapa en rad gemensamma områden inom ramen för partnerskaps- och samarbetsavtalet.
Kommissionen har starkt förordat att när ett avtal väl har nåtts om en förlängning av partnerskaps- och samarbetsavtalet bör EU vara redo att lägga fram ett förslag till en gemensam handlingsplan för Ryssland som omfattar alla dessa fyra områden, som är förenlig med vår grannskapspolitik och omfattar relevanta faktorer som är av gemensamt intresse för såväl EU som Ryssland.
Detta kommer att bidra till utformandet av en faktabaserad dagordning, som inriktas på substans, och detta kommer att innebära att vi tar ännu ett steg mot det strategiska partnerskap som vi verkligen vill ha med Ryska federationen.
Jag vill tacka den ärade ledamoten ännu en gång för att han har lagt fram ett så tankeväckande betänkande, och jag är övertygad om att det kommer att bidra till det resultat som vi båda vill se.
