# ID: svediakorp-gov445258
# author: Belder (EDD ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 990
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Syftet med detta förslag till Europaparlamentets rekommendation till rådet om förbindelserna mellan EU och Ryssland är tydligt – ett partnerskap som verkligen är värt namnet.
Det är därför nödvändigt att stärka dessa ömsesidiga förbindelser i stället för att öka det ömsesidiga avståndet.
Om man ser på det realistiskt är det också detta som våra många gemensamma intressen kräver.
Men i ärlighetens namn är ju förbindelserna mellan EU och Ryska federationen långt ifrån perfekta, vilket båda parter bär ansvaret för.
Detta är således utgångspunkten för detta förslag till rekommendation: självkritik hos EU och kritik mot Moskva.
Det är denna ståndpunkt som parlamentets utskott för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik har intagit sedan hösten förra året.
Glädjande nog kan vi i dag konstatera att kommissionen, att döma av dess meddelande av den 10 februari, i stort sett är på samma våglängd, vilket även tycks gälla rådet.
För övrigt anser kammaren att rådet borde försöka visa större öppenhet inom ett så viktigt och omfattande politiskt område som förbindelserna med Ryssland.
Att EU är enigt om Ryssland är det ingen som ifrågasätter.
Det som är viktigt är dock att denna enighet omsätts i konkret handling, och det är här som EU: s självkritik kommer in.
Olika ståndpunkter har intagits när det gäller Kaliningrad, Tjetjenien och Yukos-affären.
Herr rådsordförande!
Det är därför jag otåligt väntar på att få höra talas om nya överenskommelser om ny konsekvent politik.
I går konfronterade pressen mig på nytt med förvirrande uttalanden från en framstående europeisk statsman.
En annan aspekt av viktig självkritik finns i skäl S och punkt 2 i förslaget till rekommendation.
Partnerskapet mellan EU och Ryssland grundar sig på gemensamma värderingar i fråga om respekt för demokratiska principer och mänskliga rättigheter.
Parlamentet har uttryckligen rått rådet och kommissionen att konsekvent tillämpa denna grundprincip på alla områden som omfattar samarbete med Kreml.
I alla händelser strider situationen i Tjetjenien fullständigt mot principen för partnerskapet mellan EU och Ryssland.
Detta är en alltigenom deprimerande situation med ohejdat våld och laglöshet som drabbar en i huvudsak försvarslös civilbefolkning.
Samtidigt är den tjetjenska tragedin ett problem som undviks i den internationella politiken, vilket titeln på en aktuell grundlig undersökning lämpligt nog visar.
I punkt 13 rekommenderar parlamentet på största allvar rådet att kraftfullt ta avstånd från denna skamliga analys.
När allt kommer omkring påverkas Europeiska unionens värderingar och intressen precis lika mycket av de inre och yttre effekterna av dödläget i Tjetjenien.
Rådet bör först och främst framföra en kraftig protest till president Putin mot att tjetjenska medborgare som haft modet att klaga vid Europadomstolen för mänskliga rättigheter försvunnit, torterats eller i värsta fall dödats.
När det gäller försvinnanden i Tjetjenienregionen vill jag nämna den ovisshet som fortfarande råder om vad som hänt min landsman Arjan Erkel.
Jag instämmer fullständigt i det framlagda ändringsförslaget 25, där parlamentet på nytt upprepar sin djupa oro över att en politisk lösning fortfarande inte nåtts i fallet Arjan Erkel och beklagar den totala bristen på framsteg i riktning mot en lösning, och där parlamentet därför kräver beslutsamma politiska åtgärder från de federala och lokala ryska myndigheterna, från kommissionen och från rådet för att se till att Erkel frisläpps välbehållen och på ett säkert sätt.
Det finns ett ännu större hinder än Tjetjenien för partnerskapet mellan EU och Ryssland som uppmärksammas av politiker och allmänhet: partnerskaps- och samarbetsavtalets utvidgning till att omfatta alla nya EU-medlemsstater från den 1 maj 2004.
Parlamentet stöder oreserverat rådets ståndpunkt, som innebär att rådet inte kommer att förhandla med ryssarna i denna fråga.
Kan rådet kanske tala om för oss om vi snart får se en provisorisk lösning på denna tvist?
Goda grannförbindelser och framför allt ett gott partnerskap bör åtföljas av en rysk utrikespolitik som leder till ökad stabilitet på kontinenten.
I stället har det uteblivna undertecknandet eller ratificeringen av gränsavtalen mellan Ryssland och dess baltiska grannländer Estland och Lettland fått en destabiliserande effekt, liksom i ännu högre grad Rysslands underlåtenhet att fullgöra sina åtaganden att äntligen dra tillbaka sina trupper från Transnistrien och Georgien.
I detta förslag till rekommendation uppmanas rådet att inta en fast hållning i dessa känsliga säkerhetsfrågor.
Jag skulle kunna nämna många fler områden som ger anledning till oro när det gäller utvecklingen av partnerskapet mellan EU och Ryssland, vilka även framgår vid en noggrann genomläsning av förslaget till rekommendation, men jag skulle tillägga att det verkligen inte var vår avsikt att utarbeta en lista över klagomål.
Avsikten är helt enkelt att fastställa de ömsesidiga motsättningarna, att underlätta och upprätthålla en diskussion om dem och att tillsammans försöka hitta en lösning.
Det är logiskt i detta sammanhang att Europeiska unionen entydigt och oupphörligt fastställer sina prioriteringar och anger sina så kallade röda linjer under förhandlingarna.
Denna praktiska strategi präglar kommissionens meddelande.
För mig som föredragande är detta mycket tillfredsställande.
Den relativt stora uppmärksamhet som förslaget till rekommendation hittills har fått i de ryska medierna ger god anledning till glädje.
Vårt budskap tycks tas emot väl av Ryska federationen, som också är den part budskapet riktar sig till.
Jag står i tacksamhetsskuld till er, berörda ledamöter, för detta gensvar.
Era tankar och bidrag har varit oumbärliga för mig.
Jag vill på samma sätt berömma sekretariatet vid utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik, företrätt av Dag Sourander.
Tillsammans med honom och min personlige assistent Henk-Jan van Schothorst har vi under de senaste månaderna ägnat stor möda åt dessa komplicerade förbindelser mellan EU och Ryssland, eftersom denna kammare sätter stort värde på ett partnerskap som fungerar över hela linjen.
