# ID: svediakorp-gov445251
# author: Riis-Jørgensen (ELDR ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 269
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Tyvärr måste jag säga att det var jag som bad om att denna punkt skulle diskuteras, och detta av ett enkelt skäl.
Jag har svårt att förstå varför en tillfällig – och jag upprepar tillfällig – stödåtgärd nu plötsligt måste förlängas.
Som föredragande för parlamentets uttalande om den ursprungliga förordningen har jag tämligen klart för mig att jag bad kommissionen om en garanti för att denna åtgärd bara skulle vara tillfällig.
Kommissionen försäkrade mig att så var fallet, vilket även ni gjorde, herr Monti.
Av samma skäl begränsades också förordningen i tid.
Förordningen innehöll dessutom en särskild klausul om att förordningen omedelbart skulle upphöra att gälla så snart tvisten med Sydkorea hade lösts.
När man försåg förordningen med ett förfallodatum berodde detta just på att det inte fanns någon önskan att denna åtgärd skulle bli permanent, oberoende av om tvisten med Sydkorea löstes eller inte.
För mig var detta en förmildrande omständighet, eftersom jag vid inget tillfälle har varit övertygad om att Sydkorea i själva verket konkurrerar på orättvisa villkor.
Tvärtom är jag rädd att denna förordning bara har bidragit till att snedvrida konkurrensen internt inom EU.
Jag vill därför ta mig friheten att fråga er, herr Monti, om förordningen i själva verket är på väg att bli permanent och om ni inte ser detta som ett steg tillbaka i kampen mot direkta produktionsbidrag.
Kan man kanske påstå att ett löfte har brutits i detta fall?
Jag är därför ganska trött på denna fråga i kväll.
