# ID: svediakorp-gov445243
# author: Doyle (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 641
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Långlivade organiska föroreningar är kemiska ämnen som motstår nedbrytning, ackumuleras genom näringskedjan och utgör en risk för människors hälsa och för miljön.
Eftersom dessa ämnen samlas i fettvävnaden hos djur – och även människor – löper vissa av oss per definition större risk än andra!
Dessa föroreningar sprids i atmosfären över internationella gränser långt från utsläppsplatsen, till och med till områden där de aldrig har använts eller framställts.
Den långväga spridningen och biomagnifieringen drabbar särskilt ekosystem och urbefolkningar i de arktiska områdena.
De är till stor del giftiga föroreningar orsakade av mänsklig verksamhet, som framställs av och används i en mängd olika industrikällor, exempelvis som bekämpningsmedel inom jordbruket, i träskyddsmedel och i industrikemikalier.
Långlivade organiska föroreningar omfattar bekämpningsmedel som aldrin, klordan, DDT, dieldrin, endrin, heptaklor, mirex och toxafen, industrikemikalier som PCB och hexaklorofen samt oönskade biprodukter från förbränning och industriella processer som dioxiner och furaner.
Omfattande restriktioner finns redan i EU: s riktlinjer och i tillämpliga direktiv såsom direktivet om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter, direktivet om begränsning av användningen av farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter, ramdirektivet för vatten, Sevesodirektivet och olika direktiv om farligt avfall.
Det förslag till förordning som vi har framför oss syftar till att ordna upp nuvarande lagstiftning om marknadsföring och begränsningar i användningen av åtta bekämpningsmedel som innehåller långlivade organiska föroreningar och till att göra en mindre ändring i direktivet om bortskaffande av PCB.
De här åtgärderna kommer att göra det lättare för stater att som parter i protokollet till Århuskonventionen och särskilt Stockholmskonventionen ratificera dessa båda internationella överenskommelser.
I nuläget har 48 länder redan ratificerat Stockholmskonventionen, däribland åtta medlemsstater och två anslutningsländer.
Irland har ännu inte ratificerat den.
Det övergripande kompromisspaketet för denna överenskommelse i första behandling med Europaparlamentet godkändes vid Coreper den 13 februari och därefter av alla politiska grupper.
Inga ytterligare ändringsförslag har tydligen lagts fram.
Jag gratulerar Pernille Frahm till det arbete som hon har utfört tillsammans med det irländska och dessförinnan det italienska ordförandeskapet.
Den föreslagna förordningen är en tillfällig åtgärd eftersom dessa ämnen på medellång sikt kommer att omfattas av REACH-förslaget.
Avfall som innehåller långlivade organiska föroreningar exporteras huvudsakligen till Tyskland, liksom allt farligt avfall i mitt hemland Irland.
Tyskland står för en betydande del av förvaringen av det avfall som innehåller långlivade organiska föroreningar.
Förvaringen sker i saltgruvor utan någon behandling.
Landet importerar avfallet i kommersiellt syfte för slutligt omhändertagande på detta sätt.
Tyskland har för att underlätta den här verksamheten eftersträvat bestämmelser som gör det möjligt att fortsätta med detta, vilket jag helt och hållet stöder.
Frågan om slutligt omhändertagande av avfall som har förorenats av långlivade organiska föroreningar har varit central i svårigheterna med att nå en kompromiss.
Metoderna för omhändertagande har väckt omfattande diskussioner: förbränning, djuplagring i berggrunden eller i saltgruvor samt deponering för att bara nämna några.
Enligt bestämmelserna i Stockholmskonventionen finns det två huvudmetoder för hantering av avfall som innehåller långlivade organiska föroreningar, nämligen destruktion eller irreversibel omvandling.
I enlighet med denna förordning finns det alternativ för hanteringen av avfall med låg halt av långlivade organiska föroreningar, enligt bestämmelserna i ramdirektivet om avfall.
I förhandlingar mellan parlamentet och rådet har man också enats om ett tredje alternativ, som gäller den här typen av avfall i allmänhet.
I de fall då destruktion eller irreversibel omvandling inte är att föredra från miljösynpunkt kan avfall som innehåller långlivade organiska föroreningar förvaras.
Förvaringen kan ske i nedlagda saltgruvor, i berggrunden och i deponier för farligt avfall.
Alla tre förvaringsformerna definieras noggrant i nuvarande EU-lagstiftning.
