# ID: svediakorp-gov445239
# author: García-Orcoyen Tormo (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 768
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill inleda med en kommentar till betänkandets rättsliga grund och den debatt detta har gett upphov till.
Jag tror verkligen inte att det bästa sättet att behandla frågan är att ställa den inre marknadens intressen mot miljöskyddets intressen eller de intressen som värnar om medborgarnas hälsa.
Vad mera är, detta tycks mig vara ett allvarligt misstag, och jag personligen har precis motsatt uppfattning.
Jag anser att vi måste anta ett synsätt där olika intressen integreras och kompletterar varandra, jag anser att när vi talar om miljön måste vi även ta hänsyn till den inre marknadens intressen och dess möjliga svårigheter, och jag anser att när vi talar om den inre marknaden måste vi ta hänsyn till miljöintressena.
Detta är hållbar utveckling, detta är integrering av miljö, ekonomi och sysselsättning och det är vad som har förordats i förslagen om vilka ämnen som skall behandlas vid rådets möte senare i vår.
Jag menar att om vi verkligen inte tror på dessa tre pelare i en integrerad och samfälld hållbar utveckling, och detta i lika hög grad och med samma tyngd i alla våra överväganden, skulle vi göra politiska uttalanden inför våra toppmöten och i våra uttalanden såsom gemenskapens institutioner som är fullständigt felaktiga och bedrägliga för våra medborgare.
Och jag tror uppriktigt sagt inte på detta.
Jag tror på detta integrerade synsätt, och därför är jag mycket mindre bekymrad över betänkandenas rättsliga grund än över vad deras innehåll egentligen har fokus på och över hur samarbetet mellan gemenskapens olika kommittéer och institutioner går till.
I detta hänseende och med tanke på detta betänkande skulle jag vilja säga att vi under det italienska ordförandeskapet har gjort mycket stora framsteg när det gäller denna förordning och att även allmänna riktlinjer har utformats.
Den antogs inte, eftersom det fanns ett stort problem i fråga om avfall som innehåller långlivade organiska föroreningar och särskilt beträffande de olika metoderna för hur detta skall förstöras.
Jag menar att denna fråga har lösts i den nya bilaga IV (a), som är resultatet av förhandlingar under det irländska ordförandeskapet.
När det gäller detta tycker jag att vi skall gratulera Pernille Frahm eftersom hon har gjort ett utmärkt arbete för att nå samsyn, för det första hos de parlamentariska grupperna och för det andra även med rådet, så att vi kan anta detta betänkande i första behandlingen.
Därför tycker jag att det är ett bra arbete, även om jag inte fullt ut håller med henne när hon betonar miljöaspekterna framför allt annat, eftersom jag är av den uppfattningen att vi bör nå den balans som är vad vi i Europeiska unionen och medlemsstaterna faktiskt förordar; jag är övertygad om att hon har haft svårigheter att nå överenskommelser till exempel i frågor om avfall eller det särskilda undantaget för framställning av dikofol, ett ämne som är godkänt med mycket specifika förbehåll, i en tillverkningsprocess som också är mycket specifik och som genomförs på ett sätt som är begränsat och helt isolerat från miljön.
Jag är också för översynsklausulen, enligt vilken kommissionen i slutet av 2008 skall granska det mycket speciella läget i fråga om dikofol, och jag menar att detta innebär att man än en gång på ett förnuftigt sätt tillämpar försiktighetsprincipen och gör industriell verksamhet verkligt förenlig med ett maximum av miljöskydd och säkerhet för medborgarna.
Beträffande bilaga II, i vilken en förteckning över ämnen som kan användas med förbehåll ingår, anser jag att man har gjort rätt i att behålla strukturen i denna bilaga – jag vet att föredraganden inte var för detta – men trots att den för närvarande inte innehåller något specifikt ämne menar jag att den lämnar dörren öppen för ämnen som kan komma fram i framtiden och beträffande vilka både kommissionen och parlamentet genom sitt godkännande anser att de bör användas, tillverkas och marknadsföras med vissa förbehåll.
Beträffande lindan menar jag att det är mycket bra att det har flyttats till bilaga I som ett förbjudet ämne och att dess användning kan tillåtas på villkor som också är mycket stränga, såsom man föreslår i överenskommelsen.
Slutligen anser jag att vi bör betona det som jag nämnde tidigare: förenligheten är viktig och vi får aldrig upphöra att åberopa en hållbar utveckling med dessa tre utgångspunkter: ekonomin, miljön och sysselsättningen.
Om vi åberopar detta tror jag att Europa och medlemsstaterna kan gå långt.
