# ID: svediakorp-gov445238
# author: Frahm (GUE/NGL ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 958
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Till att börja med vill jag tacka mina kolleger här i Europaparlamentet, särskilt skuggföredragandena från de andra grupperna, för deras kloka och konstruktiva samarbete i fråga om förslaget om långlivade organiska föroreningar, och jag vill även uttrycka mitt uppriktiga tack till det irländska ordförandeskapet, som tyvärr inte är här i kväll, för dess energiska arbete i syfte att möjliggöra ett genomförande av detta förslag.
Slutligen vill jag även tacka kommissionen som trots en avvikande uppfattning om den rättsliga grunden har utfört ett mycket konstruktivt och värdefullt arbete för att allt skall fungera.
Som ni kan se finns det totalt 121 ändringsförslag till betänkandet, men det är inte detta som ligger till grund för vår omröstning i morgon.
Omröstningen kommer att ske i tre omgångar, och jag hoppas att parlamentet röstar ja direkt i den första omgången, eftersom den andra omgången då blir överflödig, och att man slutligen röstar ja i den tredje omgången.
Om vi gör så, kommer vi att nå en överenskommelse med rådet vid den första behandlingen av ärendet.
En av de viktigaste punkterna i betänkandet och i överenskommelsen är att vi har lyckats ändra den rättsliga grunden så att vi nu hänvisar till skydd för miljön och människors hälsa i stället för till skydd för den inre marknaden, vilket var det skäl som angavs i kommissionens ursprungliga förslag.
Detta är en viktig seger för parlamentet i denna fråga i synnerhet, men även från en mera allmän synvinkel, eftersom kommissionen har en ständigt ökande tendens att behandla miljöförslag med hänvisning till den inre marknaden.
Jag hoppas att det kommande parlamentet också kommer att hålla fast vid principen att miljöfrågor måste behandlas som sådana.
Vi har lyckats genomdriva ett förbud mot att långlivade organiska föreningar produceras, används och förs ut på marknaden.
Vi har också lyckats få igenom några mycket ambitiösa mål i förordningen, så att även oavsiktliga utsläpp måste upphöra – åtminstone på längre sikt.
Detta är en komplicerad fråga.
Vi har emellertid gjort tydliga hänvisningar till Rio-deklarationen och försiktighetsprincipen såsom parlamentet önskade.
Vi har fått ett förbud mot lindan med omedelbar verkan, så att det har flyttats från en lista med ämnen som får användas i begränsad omfattning till en lista med förbjudna ämnen.
Det är också en viktig seger.
Det är mycket tydligt att de undantag som i övrigt finns med i förordningen är undantag som bara får tillämpas i mycket speciella fall och att en hög grad av vetenskapliga bevis krävs innan de kan tillämpas.
Vi har fått igenom restriktiva kontrollföreskrifter både för existerande och nya kemikalier som innehåller långlivade organiska föroreningar.
Detta är också viktigt, menar jag, särskilt eftersom det nu tyvärr går sakta framåt i arbetet med REACH.
Vi har utformat föreskrifter som stipulerar att alla lager som innehåller långlivade organiska föroreningar måste förstöras och behandlas som avfall.
Vi har även låtit införa en del mycket restriktiva villkor för övervakning av lager som innehåller långlivade organiska föroreningar, så att det gränsvärde där en anmälningsplikt träder i kraft har halverats från 100 kg till 50 kg.
Vi har formulerat ett antal internationella åtaganden som innebär att medlemsstaterna måste samarbeta för att tillhandahålla tekniskt och ekonomiskt stöd till utvecklingsländer, så att även de senare kommer att kunna rätta sig efter Stockholmskonventionen.
Vi har fått igenom ett antal allmänna föreskrifter som innebär att den som producerar eller lagrar avfall måste förhindra att långlivade organiska föroreningar blandas med avfallet.
Vi har sett till att föreskrifter har införts som innebär att permanent förvaring bara kan betraktas som ett undantag, vilket ministerrådet energiskt har krävt.
Vi betonar att det är ett undantag som bara kan tillämpas om man kan visa att detta är den bästa möjliga lösningen för miljön.
Det är inget undantag som gäller för alltid.
Det var vår önskan att det inte skulle vara möjligt att förlänga detta automatiskt, och jag anser att parlamentet måste sända en tydlig signal till ministerrådet och industrin, eftersom parlamentet lyssnade på rådets argument.
Vi lyssnade på argument från industrin på detta område, och nu menar vi också att industrin och ministerrådet – det vill säga ministrarna i medlemsstaterna – måste visa att de tar sitt ansvar.
Pengar måste satsas på forskning och utveckling så att metoderna ständigt förbättras.
Målet är när allt kommer omkring att undantagen inte skall förlängas när de granskas 2009.
Men detta visar sig naturligtvis med tiden.
Det ankommer på rådet, industrin och parlamentet att följa upp denna fråga.
Vi förkastar de gränsvärden som ministerrådet först lade fram.
Vi ansåg att de var för höga.
I stället har vi nu kommit överens om att de skall fastställas 2005, och vi skall se till att en hög skyddsnivå tillämpas även på detta område.
Vi har betonat att något måste göras för att engagera befolkningen vid genomförandet av reglerna för långlivade organiska föroreningar.
Information måste också utformas som särskilt vänder sig till sårbara grupper, och vi kräver att brott mot reglerna skall offentliggöras.
När man förbereder en överenskommelse finns det naturligtvis även önskemål som inte uppfylls, och detta är sådant som jag egentligen inte har tillräckligt med tid för att säga något om.
Det kanske är tur att jag bara har tid att säga något om det som har varit framgångsrikt, men jag hoppas och tror att parlamentet kommer att anta detta förslag med stor majoritet.
Jag tackar er därför för ert konstruktiva samarbete i denna fråga.
