# ID: svediakorp-gov445229
# author: Beazley (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 517
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag har tre minuter på mig att hålla ett tal om kulturens betydelse för våra barn och framtiden för utbildningssystemen i EU.
Som en berömd fransk historiker kanske skulle ha sagt,: detta är inte ett ämne som man bör ta lätt på.
Kommissionär Viviane Reding har helt rätt i att våra egna nationella regeringar, med hjälp av kommissionen, bör uppmanas att stödja föredragandens initiativ så att de, när det gäller program och projekt som rör utbildning, kan tänka sig att bistå med vidsynthet och framför allt ekonomisk generositet gentemot de program som vi gemensamt arbetar för att stödja.
Grunden till denna missuppfattning ligger i föreställningen att kultur är uteslutande nationell.
Naturligtvis är en del av kulturen nationell, men som föredraganden poängterar har vi många identiteter; vi har en lokal och en regional identitet och inte minst en europeisk identitet.
Det är ingen historisk tillfällighet att föredragandens hemland och mitt hemland, England, har samma skyddshelgon – S: t George.
Detta kan kanske olyckligtvis ha något att göra med att de gamla bundsförvanterna England och Portugal grundade den här unionen i strid – ett korståg – på den Iberiska halvön.
Våra barn måste naturligtvis lära sig om konflikter och motsättningar och deras katastrofala följder, men de bör också lära sig vad som förenar människor, till exempel handel.
Mellan England och Portugal finns korkhandeln och inte minst portvinshandeln.
Vilken roll har våra skolor när det gäller att vara delaktiga i de ungas uppfostran?
Som kommissionär Viviane Reding har påpekat gäller det inte bara skolorna – och jag talar i egenskap av före detta lärare för små barn.
Jag var dock alltid medveten om att de bestående intrycken hade gjorts långt före skolan av familjerna: av föräldrar och mor- och farföräldrar.
En propagandaminister i en europeisk diktatur sade: ” Varje gång jag hör ordet kultur osäkrar jag min revolver. ”
Det låter som om det är menat att vara en lättvindig kommentar, men vi vet vilka tragiska konsekvenser diktaturer har haft för människors liv i så många europeiska länder.
Nästa gång ministerrådet diskuterar dessa frågor som kommissionen har uppmärksammat oss på, hoppas jag att man är tillräckligt vidsynt för att öka budgeten för utbildning och kultur – inte bara ekonomiskt utan också när det gäller expertis, intresse och politiskt stöd – och att vi kan lära oss om våra grannar och om den kultur och det arv som vi delar.
Egypten, Kreta, Grekland, Rom och så vidare utgör förstås en del av Englands liksom Portugals, Tysklands och alla andra länders förflutna.
Men om våra barn inte får en solid grund av kunskap och förståelse kommer det kanske att bli svårare för dem att senare i livet skaffa sig en framgångsrik karriär och tillräckliga ekonomiska resurser.
Gedigen kunskap kan dock kanske skänka dem lite visdom i svåra tider.
Jag hoppas att denna visdom kan delas i ministerrådet.
