# ID: svediakorp-gov445227
# author: Graça Moura (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 532
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, fru kommissionär, mina damer och herrar!
Tillgång till kultur är en nödvändig förutsättning för alla människors allsidiga utveckling.
Det är dessutom ett väsentligt krav i alla representativa demokratier av västeuropeiskt snitt, en beståndsdel som motverkar ojämlikhet och en allt viktigare faktor för framsteg och utveckling.
Kulturen måste därför vara en av de mest solida plattformarna för medborgarnas EU.
Det är inte längre möjligt – som Jean Monnet skulle ha önskat – att göra kulturen till en grund, för det skulle kunna vara diskutabelt i en tid när vi i första hand sysselsätter oss med ekonomiska prioriteringar.
Vi får i stället hålla kulturen vid liv och anta den europeiska integrationens utmaningar genom att hylla Europas många kulturer och kulturella dimension.
Vi lever i ett globaliserat samhälle, i ett utvidgat EU, i en tid av olika kriser och i ett möte med nya, strömlinjeformade och stimulerande nationella identiteter och traditionella kulturer hos nästan 400 miljoner medborgare.
Mot den bakgrunden måste politikerna på allvar uppmärksamma frågor som har att göra med tillgång till kultur och utvecklingen av en europeisk världssyn, en bild som inlemmar skillnader men samtidigt respekterar och värderar skillnader på ett pluralistiskt, tolerant och dynamiskt sätt.
Vi uppmanar därför ledamöterna i denna kammare att tänka över och blåsa nytt liv i skolans betydelse för tillgång till kultur, inte bara för de grundläggande färdigheter som skolan kan lära ut och de centrala bitar av den nationella identiteten som varje medlemsstat anser bör finnas med i läroplanen, utan också med tanke på Europas enorma kulturarv, den nästan oändliga mångfalden av språk, litteratur, konst, musik, teater, tradition – med andra ord allt som ger oss viktiga redskap för att relatera till och identifiera oss med världen.
Skolor kan givetvis inte vara uppslagsverk, och inte heller bör de anpassa sig till stereotypa internationella standarder eller bara upprepa utslitna klichéer.
De måste erbjuda medborgarna en verklig möjlighet för tillgång till kultur, och de måste inpränta hos alla som går i skolan – även de allra minsta – respekt, entusiasm och intresse för kulturella uttryck som kan hjälpa medborgarna att reflektera över vad det betyder att vara en del av Europas rikedom av civilisation och kultur.
Det finns många och olika sätt att nå detta mål.
Enligt vår mening måste vi börja med vissa delar i skolan.
Detta betänkande, som innehåller många förslag från medlemmar med olika politiska tillhörigheter i utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning, medier och idrott, syftar till just detta: att på parlamentets vägnar uttrycka en önskan om att anta denna utmaning.
För om vi inte gör det är det ingen större idé med den europeiska integrationen – den skulle inte förtjäna sitt namn.
Om medborgarna utrustas med kunskap om den europeiska kulturen kommer de inte att förbli likgiltiga för de värderingar som präglar den.
Att förvisa kulturen till ställningen som den fattiga kusinen på det här området skulle strida mot Lissabonstrategin och därmed mot målet om den kunskapsbaserade ekonomin.
