# ID: svediakorp-gov445187
# author: R&e, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 605
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Även jag vill tacka alla ledamöter som deltagit i debatten.
Jag kanske inte håller med om allt i analysen, men jag fann debatten utomordentligt intressant och mycket konstruktiv.
Tiden medger inte att jag nämner varje synpunkt, men ett antal intressanta synpunkter framfördes under debattens gång.
Johannes Blokland klargjorde exempelvis att tiden för Lissabonagendan håller på att rinna ut: vi kan räkna den tid som återstår i dagar.
Det var en mycket intressant synpunkt.
Brian Crowley betonade flexibiliteten i vår metod, och Proinsias De Rossa talade om vilken dynamisk värld Europa befinner sig i och vilka utomordentliga utmaningar detta innebär.
Föga överraskande var flera talare mycket klara över behovet av att fortsätta att tackla hindren för ett fullständigt genomförande av Lissabonstrategin.
Enrique Baron hade alldeles rätt när han sade att vägen till helvetet är stenlagd med goda avsikter.
Det finns gott om goda avsikter i Lissabonstrategin.
Som ordförandeland är vi medvetna om att vi utöver att uttrycka goda avsikter också behöver fokusera hela processen i stor utsträckning på det sätt som Graham Watson föreslog.
Strategin tillhör inte EU-institutionerna utan det europeiska folket.
Det finns många intressenter här – som Christa Randzio-Plath mycket riktigt påpekade.
På något sätt måste vi väcka alla dessa intressenters uppmärksamhet – inte bara medlemsstaternas regeringar och institutionerna, utan det europeiska folket – och se till att de fokuserar på själva målen och vad de betyder i realiteten.
Många ledamöter talade om lagstiftningsfrågan.
Jag är inte säker på att Pierre Jonckheer och jag är överens, men han tog upp de farhågor som finns kring avreglering och lagstiftning, ett ämne som också berördes av många andra talare.
Vi är starkt medvetna om att mycket tid och uppmärksamhet måste ägnas åt att se till att lagstiftningen är effektiv, dvs. att den bidrar till processen i stället för att hindra den.
En annan huvudfråga under debatten var vad som krävs för att skapa en verkligt kunskapsbaserad ekonomi.
Jag håller med kommissionär Viviane Reding som alldeles i början gjorde ett inlägg om den nödvändiga betoningen av utbildning.
Jag instämmer också i de synpunkter som framfördes av Françoise Grossetête och Cristina García-Orcoyen Tormo om behovet av forskning och utveckling.
Under debatten handlade många inlägg om hur vi hanterar problemet att skapa en kunskapsbaserad ekonomi och jag menar att ledamöterna hade helt rätt när de påpekade att utbildning är väsentligt, liksom investering i forskning och utveckling.
En synpunkt som jag tog till mig var den som upprepade gånger framfördes om nödvändigheten av att skapa en forskningsmiljö inom Europa.
Forskare är startkapitalet till en kunskapsbaserad ekonomi och EU och dess medlemsstater måste erkänna detta.
Lissabonstrategin är inte en mossig akademisk idé.
Den är vital för medborgarnas liv i ett EU med 15 medlemsstater, och från och med den 1 maj 2004 kommer den också att vara vital för 450 miljoner medborgares liv och välfärd i vår union med 25 stater.
Det är en uppgift som förtjänar all vår uppmärksamhet, vår kraft och vårt skarpsinne.
För ordförandeskapet är detta en huvudprioritet som vi ägnar stor uppmärksamhet.
Vid Europeiska rådets möte i mars avser vi att arbeta fokuserat, i stället för att sikta in oss på allt.
Vi anser att vi måste inrikta oss mycket omsorgsfullt på de saker vi kan uppnå och sätta i gång med att genomföra dem.
Avslutningsvis vill jag tacka alla ledamöterna för deras bidrag till denna mycket intressanta och fokuserade debatt.
