# ID: svediakorp-gov445186
# author: Solbes Mira, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,340
# sentences: 79
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill tacka alla ledamöter som talat i denna debatt.
Jag vill också tacka dem för de idéer som de lagt fram.
Tyvärr är tiden begränsad, så jag kan inte i detalj kommentera alla idéer.
Jag skulle emellertid vilja belysa det som jag anser vara nyckelfrågorna i debatten.
Man förefaller till största delen vara ense om att tillväxten måste öka och om att den nuvarande tillväxten är otillfredsställande.
Ändå skulle jag vilja uppmana till försiktighet när det gäller alltför förenklade jämförelser.
För att en jämförelse mellan Förenta staterna och Europa skall bli rättvis måste man ta hänsyn till deras respektive utgångspunkter.
De förväntade åtagandena på båda områdena måste också beaktas.
Inte ens en jämförelse mellan euroområdet och området bortom det är helt okomplicerad.
Den viktigaste frågan för närvarande är huvudsakligen om Lissabondiagnosen fortfarande gäller.
Jag är övertygad om att en ökad tillväxt i EU i grund och botten beror på två faktorer, nämligen ökad sysselsättning och mer produktiv sysselsättning.
Jag anser att denna diagnos fortfarande gäller.
I så fall uppstår frågan vad det är som går fel i EU.
Jag tror inte att svårigheterna ligger i diagnosen.
Svårigheten ligger snarare i genomförandet och den praktiska tillämpningen av det som beslutades i Lissabon.
Det måste emellertid sägas att det i kommissionens rapport tydligt anges att det har gjorts framsteg på vissa områden, medan man allmänt är missnöjd med andra områden.
Å ena sidan har man utan tvivel avancerat när det gäller sysselsättningen.
Å andra sidan har mindre uppnåtts när det gäller produktiviteten.
Det har också gjorts framsteg på den inre marknaden, men inte i förväntad utsträckning.
Ett antal hinder har övervunnits, vilket har möjliggjort ett mer enhetligt finanssystem.
Tyvärr har denna enhetlighet ännu inte gjort att kostnaderna har sänkts till en nivå som kan jämföras med vad som är normen i Förenta staterna.
Vissa ytterligare beståndsdelar har kommit till, och jag är säker på att de kommer att visa sig vara till stor hjälp.
Enligt min åsikt är tillväxtinitiativet en viktig faktor när man skall ta upp andra aspekter.
Våra förslag detta år fokuseras på det som kan underlätta produktiviteten och se till att den ökar.
Forskning och utveckling är ett av de mål som satts upp.
Det är emellertid viktigt att sätta in diskussionen om forskning och utveckling i sitt sammanhang.
Helt klart liknar siffran 3 procent av BNP den siffra man har i Förenta staterna, men om man skiljer mellan offentliga och privata investeringar inom forskning och utveckling i EU respektive i Förenta staterna, är siffrorna för offentliga investeringar högre i Europa än i Förenta staterna.
Frågan uppstår om det är siffran i sig som är problemet, eller om problemet handlar om vår förmåga att arbeta bättre tillsammans och undvika dubblering av åtgärder.
Det handlar också om att generera ytterligare fördelar och att främja privata åtgärder.
Dessa faktorer är alla mycket viktiga, enligt min åsikt.
Jag anser verkligen att dessa prioriteringar är välvalda och lämpliga.
Man bör alltid hålla i minnet att Lissabonstrategin också har klara begränsningar.
Alla är ense om att den bör vara en hållbar strategi.
Det innebär en viss lämplig grad eller nivå av social trygghet.
Det innebär också en viss nivå av miljöskydd.
Detta har lett till att ytterligare punkter togs upp under debatten.
Exempelvis ställdes frågan om detta var en svårighet som hängde samman med att definiera en strategi.
Jag vidhöll att så inte var fallet.
Det är ett problem som hänger samman med den politiska viljan, huvudsakligen på nationell nivå, att genomföra de överenskommelser som gjorts.
Vad beträffar frågan om stabilitets- och tillväxtpakten är ett problem eller en positiv beståndsdel, anser jag att den är det senare.
Jag tror att sunda finanser är mycket viktiga för den långsiktiga tillväxten.
Åtminstone teoretiskt kan det i vissa fall stämma att skattepolitiken kan användas för att anpassa utvecklingen efter omständigheterna och därigenom förbättra tillväxten på kort sikt.
Men enligt min åsikt är det också viktigt att man inte bortser från vissa andra grundläggande frågor, i första hand handläggningen av budgetarna och de automatiska stabiliserande verktygen i Europa.
Dessa är mycket mer dynamiska här än i Förenta staterna.
Det betyder att varje enpoängsminskning när det gäller åtgärder kompenseras av en halv poängs avvikelse från budgeten.
Det finns faktiskt en gräns, de ryktbara 3 procenten.
Erfarenheten har visat att det är en förnuftig gräns.
Jag är övertygad om att det fortfarande är så, och att det är bra för Europeiska unionen att ha en skattemässig ram.
Jag tror också att denna skattemässiga ram uppmanar till budgetbalans på medellång sikt, med tanke på de svårigheter som kan förutses och den åldrande befolkningen.
Vidare förefaller det som om 3 procent som en nominell referens är en nyckelfaktor för budgetbalansen på medellång sikt.
Det är viktigt för det önskade effektiva systemet som gör det möjligt att kontrollera de åtgärder som är på gång och som gör det möjligt för oss att samarbeta.
Jag anser därför att det är mycket viktigt att ta itu med de framtida problem som hänför sig till denna pakt.
Som jag ser det, förblir fördraget giltigt.
De grundläggande föreställningarna gör det säkert.
Ändå behövs det förbättringar på vissa områden.
Förhållandet mellan riktlinjerna för den ekonomiska politiken och pakten är absolut ett sådant område.
Det är viktigt att man inte fokuserar på skattemässig konsolidering i sig.
Skattemässig konsolidering bör uppfattas som ett medel för att skapa ökad tillväxt.
Helt klart är detta nära förknippat med de breda riktlinjerna för den ekonomiska politiken.
Det visar på en andra svårighet som vi har blivit medvetna om på senare år, nämligen att vissa av de problem som vi möter i dag beror på att olämpliga åtgärder vidtagits vid en kritisk tidpunkt i den ekonomiska cykeln.
Tillväxtelement har införts i pakten genom att större vikt lagts vid strukturella brister.
Meddelandet i november gick i den riktningen.
Det finns naturligtvis fortfarande problem på detta viktiga område.
Vi är förvisso beredda att diskutera dem.
Vi anser att det framtida problemet är synnerligen viktigt.
Med detta i minnet måste skulden få större betydelse i detta paktspel.
Detsamma gäller alla kommande åtaganden som kommer att få en negativ effekt på tillväxten på lång sikt.
Frågor såsom den åldrande befolkningen och behovet av att finansiera framtida åtaganden är mycket viktiga.
Jag har ett sista påpekande.
Enligt min åsikt, och som vissa ärade ledamöter verkligen har påpekat, är det absolut viktigt att det finns en vilja från medlemsstaternas sida att tillämpa pakten.
Det kan innebära att man förbättrar nuvarande budgetförfaranden.
Jag tänker på ändringar så att de nationella parlamenten själva blir mer delaktiga när det gäller att definiera sina egna framtida åtaganden och att uppfylla de åtaganden som de till slut tar på sig.
Jag anser att startpunkten är sund.
En ökad tillväxt skulle naturligtvis vara välkommen, och handlingsmarginalen är verkligen begränsad.
När kommissionen fastslog sin budgetplan strävade man efter att skapa balans mellan att å ena sidan inte överskrida den nuvarande handlingsmarginalen, trots de ytterligare åtagandena, och att å andra sidan inte öka den nuvarande ekonomiska marginalen mer än vad som är absolut nödvändigt.
Vi är fullständigt medvetna om att unionens budget till slut kommer att vara 1, 1,4, 1,24 procent.
Vi uppskattar att den större delen av de offentliga utgifterna för närvarande ligger på nationell nivå.
Om det inte sker något samarbete på nationell nivå så blir det följaktligen inte möjligt att röra sig i riktning mot den ökade tillväxt som vi alla önskar oss för Europa.
