# ID: svediakorp-gov445175
# author: Langen (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-02-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 349
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Europeiska unionen befinner sig i en svår situation.
Vår penningpolitik är centraliserad, och ansvaret för den ligger på Europeiska centralbanken, medan finans- och ekonomipolitiken är decentraliserad.
Den sammanhållande länk som gör att detta kan fungera och som tillåter oss att utveckla den inre marknaden, är stabilitets- och tillväxtpakten, och låt mig säga här och nu att jag uppmanar oss alla att hålla fast vid den.
Det gäller även euroområdets två största länder, Tyskland och Frankrike.
Vi stöder därför kommissionen inför EG-domstolen, där kommissionen söker förhindra att stabilitets- och tillväxtpaktens behörighet försvagas.
Men enbart detta räcker inte.
Att uppnå Lissabonmålen är en uppgift inte bara för medlemsstaterna, utan också för kommissionen och parlamentet.
Det är medlemsstaternas sak att driva på de reformer som krävs på arbetsmarknaden samt inom det sociala området och inom skattepolitiken, när det gäller att göra lokaliseringarna attraktiva och att främja framsynta industrisektorer.
Det är medlemsstaternas sak, och vi kan inte avbörda dem detta ansvar.
Det är kommissionens sak att dra igång en sund industripolitik, något som vi under de senaste åren har försummat att införa, parallellt med främjandet av tjänstesektorn och infasningen av den europeiska inre marknaden.
Om och om igen har hänsynstagandet till konsument- och miljöskydd övervägt.
Om vi vill göra anspråk på vår plats i världen så är det här vi måste gå framåt.
Jag uppmanar kommissionen att allvarligt överväga möjligheten att utlysa ett moratorium om mellan tre och fem år för miljö- och konsumentlagstiftning.
Det är det enda sättet för oss att faktiskt uppnå Lissabonmålen, för hittills har vi inte gjort annat än att förbereda oss för resan.
Vi har i själva verket stått stilla.
Endast om Europeiska unionen inför ett sådant moratorium, och EU är hur som helst världsledande när det gäller miljö- och arbetarskydd samt på det sociala området, kan vi bli det som vi i Lissabon beslutade att vi vill vara – världens mest konkurrenskraftiga område.
